Brunei

Lördag den 30 April
Flyg till staden Bandar Seri Begawan i Brunei på Borneo.
Vi är inbjudna till det stora årliga partyt som Borneo Motors anordnar för sin personal. Det partyt där fruarna normalt inte är medbjudna till. I år är temat Heroes. Hasse var den grekiska guden Zeus och jag var hans maka. Kläder var ordande så vi behövde inte tänka på det över huvud taget.
De flesta invånarna är muslimer och då dricker man inte alkohol. Men som vanligt i muslimska länder så finns det alltid kryphål för att kringgå den traditionen.
Vi blev därför eskorterade in till ett special-anordnat sidorum med massor av bla vin, whisky och snacks. Ett rum för bara celebra gäster ;=). Blev eskorterade igen till bästa bordet (VIP) mitt framför scenen.
Vårat bord blev serverat med vin, öl el whisky trots att det inte var tillåtet. Alla andra drack läsk, vatten alt. saft.
Det blev en mycket trevlig kväll.

Dagen efter var det upp tidigt 06.30, för att spela golf med några av de andra gästerna. Efter en snabb lunch, dusch och ut-checkning från hotellet blev vi hämtade med bil som tog oss ner till en speed-boat (taxibåt) som transporterade oss (Hasse och mig) ut mellan mangrove-träsk för en efterlängtad djungeltur med övernattning ute i regnskogen Ulu Temburong Nationalpark. Efter transporten med båten blev det en bilfärd på 20 min för att åter sätta oss i en long-boat, en liten gammal platt-bottnad träbåt som såg ut som en längre kanot med en liten motor bak. Där började den spännande resan, in the middle of nowhere.
Genom forsande flod, en skicklig "kapten" som parerande mellan stenpartier som var upplagda, (troligen för att minska på trycket på vattnet som forsade nedför alla mindre vattenfall som gjorde vattnet i floden mycket strömt) kom vi till resorten, en vad jag trodde skulle vara som en hydda upphöjd på ben, vilket var helt fel. Hela resorten var upphöjd från marken och det fanns både dusch och el. men ingen tv på rummet. Och jag som inte ens tagit med mig min fön!
Regnskog är ju lika med krulligt hår!
Middag serverades och sen bar det ut i djungeln för nattvandring upp till ett mindre vattenfall. Vi skulle utforska regnskogen nattliv. Vandrandes med gympa-skor och ficklampa i vattnet som kom från vattenfallet stötte vi på orm, skorpion, spindlar (bla enTarantella) och grodor. Inga krokodiler i sikte, tack o lov.
Kl. 23.00 hem och i säng. Blev väckta kl. 04.30 för en snabb kopp kaffe och sen ut med flodbåten för att se soluppgången från trädtopparna.
Klädda för upptäcksfärd och kameran runt halsen tar vi oss ut på floden för nya upplevelser. Det börjar spöregna, ja det fullständigt vräker ner, Hasse har inte kamerafodralet med sig till den stora kameran, han försöker skydda kameran med plastpåse, det fungerar inte så den får bli täckt i guidens ryggsäck. På med tunna plast-regnrockar som inte skyddar speciellt mycket. Vi är genomblöta. Men vad gör det! Vi är ju i regnskogen!
Vi går 375 m uppför strappsteg till ett torn som man måste upp i för att att kunna se den fantastiska soluppgången. Det hade slutat regna och Hasse klättrar upp i det höga tornet ( jag bangar ur, höjder är inte min starka sida, inte torn som är gjorda som en byggställning och ca 50 meter upp i luften. Det finns gränser!! Å andra sidan så blev det ingen soluppgång! Det var för molnigt! Men enl Hasse var utsikten fantastisk ändå.
Hem igen för lunch och ut igen åter vandrades, klättrandes i strömmande vatten för att se nya två vattenfall. Hasse tappar sina glasögon i det strömmande vattnet," good buy med dom".
Bad vid vattenfallet och vandring tillbaka till den större floden, på med flyt-västar och hjälm, sittande eller rättare sagt halv-liggande i uppblåsta stora gummiringar tar vi oss medströms nerför floden ca 3 km tillbaka till vår resort. På ett ställe där det var mycket strömmt studsar jag ur min ring och faller ner i det forsande vattnet, jag känner att flytvästen inte var anpassad för min vikt, skorna var tunga av vatten och jag såg min ring flyta snabbt iväg och jag fick simmande kämpa mig igenom strömmarna ut till sidan, fånga en gren och krampaktigt vänta på räddning. Flodbåten kom till undsättning, blev uppdragen i båten, fångade upp gummiringen, ner igen i vattnet upp på ringen och fortsätta sista biten hem.
Vilken färd!! Och vilken upplevelse.
Med fruktansvärd träningsvärk i hela kroppen efteråt är det ändå verkligen något jag kan rekommendera till alla äventyrslystna.
Detta är ett minne för livet.