Thunderstorm

Måndag den 26/4
Och så var det vardag igen. Har åter varit en händelserik vecka.
Hasse har inte rest något på 2 veckor, vilket har varit skönt för vi har kunnat roa oss lite mer på kvällstid än normalt.
Vi har tex. roat oss med frisörbesök, inte jag men Hasse!
Den dagen kom han hem tidigt, närmare bestämt kl. 16.45. i stället för kl. 19.00. Det ni, en hel kväll tillsammans, och så tidigt! Trodde jag!
Nu är det så att han går till samma frisör som jag och som ni (om ni läst mina bloggar) minns så brukar det ta sin tid, men Hasse har ju inte mitt långa, tjocka, trista hår som kräver lång behandling med flera färger och grundmålning för att man ska se något så när ut. Det brukar ju ta nästan en hel dag.
Trots att Hasses hår går i den gråa tonen så behöver han ju slösa den tiden med att ändra den nyansen. Orättvist, eller hur?
Men tro inte att det gick mycket snabbare för det inte! Nejdå, efter hårtvätt, klippning, massage och finputs var han till sist klar när kl. var 19.15.
Så där försvann den tillvaron tillsammans.
Det enda positiva med det var att vi drog ut på stan för att äta middag och jag slapp stå vid spisen den dagen!
Ja, det är så numera att vi äter för det mesta våra middagar hemma.
Efter middagen tog vi en sväng till Takashimaya (japanskt varuhus, typ NK) för Hasse behövde inhandla nya golfshorts. Men i Singapore får man verkligen leta om man ska hitta några kläder som inte ser ut som tights till en storvuxen man. För Hasse är det iallafall ett riktigt stort problem.
Vi var inne i flera affärer men nej, inte hade de sorlek XXL eller st. 38 i byxstorlek inte.
Jag sa, vi provar att gå till Paragons golfshop, och kan ni tro, de hade lite kläder för honom, jippi!
Hasse shoppade förståss loss! ett par golfshorts och 2 st. riktigt snygga tunna tröjor.
Man behöver ju massor av tunna ombyteskläder här, annars får tvättmaskinen gå för jämnan. Iof så går den för jämnan ändå, men det är så kul med lite nytt! Inte sant?

Doina och jag spenderar mycket tid tillsammans. Vi tog bl.a en långpromenad i förra veckan bort till Flower garden på Thompson road. Där finns en massa butiker i rad med blommor i kruka, lösa blommor, fejkade blommor, trädgårdsartiklar, fontäner, fina krukor och snygga utemöbler. Ja massor som man kan förgylla hemmet med.
Men jag skulle inte förgylla hemmet, jag skulle bara försöka att hålla hemmet i något så när skick, jag behövde köpa något för att få bort all ohyra som kommit på min tjusiga palm som står på balkongen. Det kunde jag köpa där. Promenad hem igen i stekande värme. Fram med vattenflaskan, blanda medlet med vatten och sen var det bara att duscha blomman, detta skulle upprepas en gång i veckan.
Undrar vad det bekämpningsmedlet innehåller för när jag sprutade min palm kom det en doft liknande thinner! Det kändes som om det var bäst att blunda och hålla andan under besprutningen. Man kan även undra hur bra detta var för miljön??
Undrar också om det är samma bekämpningsmedel som de använder för att bespruta växterna i vår så kallade trädgård en gång i veckan (där använder de gasmask??)

Förra veckan spelade jag golf som vanligt men med min nyfunna golfvän Marianne som också är medlem på Tanah Merah. Marianne och hennes man Christer flyttade hit från Dubay i augusti förra året. Härligt med nya bekantskaper.
Den rundan gick riktigt bra, spelade på Garden,(tävlingsbanan) hade 20 poäng efter 9 hål, riktigt bra! eller hur golfvänner? Armen höll, och att den höll hela vägen, närmare bestämt 18 hål, var också riktigt bra.
Tack ock lov finns det ju bekämpningsmedel mot skadade armar också!
Hasse och jag spelade med våra nya vänner Marianne och Christer under helgen.
På lördagen hade vi bokat em på Garden, kl.2.02 var det tee off ( tiden när man ska slå ut från hål nr. 1.)
Vi hann spela 3 hål innan varningslarmet gick för thunderstorm. Det var ju typiskt, jag kände att jag var på gång, sex slag på första hålen (ett par 4 hål) par på andra och en bogey på tredje hålet. Här var det inte tal om att fortsätta inte när man verkligen var på hugget utan det var som vanligt bara att lyda och åka in och invänta ny signal för kunna fortsätta spelet. Efter 2 timmars väntade, några kannor öl, var det bara att inse att vi inte skulle hinna spela färdigt den dagen.
Ny bokning, söndag morgon kl. 07.37. Det fanns ingen senare tid den dagen men vi var sugna alla fyra att spela så det fick gå!
En sak som vi inte tänkte på Hasse och jag, vi skulle på party på kvällen till vår svenska granne Lasse 22 vån. upp.
Hur det nu skulle fungera att vara på party och sen gå upp i ottan dagen efter för att göra en superrunda på golfbanan kan ni väl bara gissa.
Jag kan bara säga att inte hade man väl den där känslan i kroppen om att vara på gång inte. Det var bara att tänka att som man bäddar får man ligga.
Vi hade iaf kul på partyt, vi träffade en massa människor från många länder, smakade på hemmagjorda köttbullar, Jansons frestelse, vårrullar och nya variander av drinkar.Lasse till mig: (Mona den här drinken måååste du prova på den är riiiktigt goood!) Inte kunde jag avstå den smakupplevelsen inte.
Vi försökte iaf att inte bli för sena, vi skulle ju upp tidigt!
Golfrundan fick vi avsluta efter 16 hål. Vad tror ni vi fick avsluta för? För att vi var för trötta? Nej då! Larmet gick för thunderstorm.
Efter golfrundan på eftermiddagen tog Hasse och jag bilen ut till naturreservatet som jag och Doina besökt tidigare, Hasse var sugen på en naturvandring. Sagt och gjort, varför inte! Det var härligt där och man har ju inte ansträngt sig speciellt mycket i helgen. Bar golfrundan på morgonen i golfbil.
Hasse hade stora kameran med sig, jag bar på vattnet, handduken och nycklarna.
Här skulle det fotas (sist glömde jag ju kameran och det blir ju inga bilder om man glömmer den!). Men det blev nästan inga bilder den här gången heller , för när Hasse skulle fotografera så fick han elektriska stötar från kameran! Vad hände?? Var han för blöt av svett och luften för fuktig så att det ledde till att batteriet blev strömförande?? Det måste vi väl utforska vidare innan vi får svaret på det!
Vi fick iaf en härlig em utan regn och det var ju skönt.
Promenaden på ca 9 km. tog helt slut på Hasse, jag ville gå in och inhandla en Basilikaplanta på Flowergarden på hemvägen, jag hade sett att de fanns där i någon av affärerna, men inte var, vi gick runt och letade och fann Basilikan till sist. MEN, den hade en riktigt ful kruka, inte kunde man ha en så ful kruka på balkongen. Nej, jag ville hitta en som jag gillade. Det gillade inte Hasse, han tyckte att det tog för lång tid och han var alldeles slut i ryggen och genomsvettig efter vår vandring. MEN, det var inte jag. Jag skulle ha en fin kruka!
Hasse satte sig ner, drack Cola light och andades ut, jag fortsatte leta till jag hittade vad jag ville ha. Här är det en som orkar, bara man vill! trots värmen!
Väl hemma gick som musten ur en, så det var bara att ge upp och lägga sig på balkongen med en spännade bok och relaxa.

Måndag
Idag var det dags för ännu en dag ute i skogen, närmare bestämt ute på ett mangroveträsk.
Jag hade anmält mig till en guidad vandring på Sungei Buloh naturreservat. Skjutsar Hasse till jobbet, hem igen för att plocka upp Maria.
Maria skulle ta tunnelbanan till mig för att åka med ut till naturreservatet.
Vi, en grupp SWEOR (svensk organisation för expatkvinnor) skulle ses där ute kl. 09.45 och sen få massor av ny kunskap om livet (djuren, växterna. mm) under en 2 timmars rundvandring i mangroveträsket. Hur intressant som helst. MEN, efter 45 min. började de det! SPÖREGN, ÅSKA OCH BLIXTRAR. Kan inte förstå varför det alltid ska regna när man har något spännande och kul på gång. DET ÄR JU INTE REGNPERIODEN NU, det var ju från nov. till febr. Inte i april. Vädret har vänt upp och ner på världen verkar det som. Eller är det att världen har vänt upp och ner på vädret??
Efter att ha väntat förgäves i en timme på att det skulle sluta åska, blixtra och regna var det var bara att packa ihop och pallra sig tillbaka till bilen och åka hem, något mindre allmänbildad än vad jag hade trott från början. Men med förhoppningar om ett återseende av denna spännade tur.
Jag fick iaf bl.a lära mig hur man ser skillnad på en Krokodil och en Leguan i vattnet, det kan ibland vara svårt att se den skillnaden för likheten är slående, i varje fall i vattnet. En Leguan kan bli stor som en Krokodil, upp till 3 meter. Leguanen har ögonen på sidorna, krokodilen uppe på ovansidan. Så om man ser ett par ögon som sticker upp i vattnet är det bara att pallra sig därifrån. Leguanen är oftast rädd och sticker iväg men kan gå till attack om den känner sig hotad.
Ja, det ska bli spännade att få komma tillbaka för en ny vandring med guide.

Tar vägen förbi affären för att inhandla kvällmaten, sen hem för ett viktigt möte!


ETT MÖTE MED EN MAID! HON BÖRJAR PÅ TORSDAG.

Djungeltur

Tisdag den 20/4
Redan i slutet av april, kan inte fatta det, har snart varit här i ett halvår. Dagarna går så fort i Singapore trots all ledighet. Det finns massor att göra, bara man vill.
I förra veckan ville jag och Doina träna. Vi skulle vandra ut i naturen i stället för att vandra ibland shoppingstånd och avgaser. Vi bestämde oss för att gå en naturvandring i Mac Ritchie Reseroar- park.
På med träningkläder, (tack igen mina kära arbetskollegor för de fina precenterna)
Gympapåse (perfekt ryggsäck)packad med handduk, vattenflaska och busskort,(glömde kameran).
Tar bussen hemifrån Newton Road som går direkt till slutmålet 15 min. bort. Visst är det härligt med dessa kommunikationsmedel som verkligen är anpassade för att alla ska komma till målet så lättvindigt som möjligt.
Det är varmt som vanligt, men vad gör det om man blir genomsettig när man har träningskläder, då ska det ju se ut som man har tränat riktigt hårt trots att man kanske bara har tagit en kort promenad!
Vilken väg ska vi gå, allt är utstakat i km. Man kan gå runt en sjö, det är ca en mils promenad. Nej det var för långt!
Sagt och gjort, vi bestämde oss för en halvlång promenad in i djungeln, ja det är som en riktig djungel fast det är leder man följer. (Man behöver inte ha en lång kniv för att slå sig fram)
Det var fantastiskt, fuktigt och varmt. Vi mötte joggande svettiga matchomän med bara överkroppar, vandrande asiatiska kvinnor fullt påbyltade med solhatt och långbyxor. Små leguaner försvann in bland stenarna vid vattenbrynet, fiskar som simmade i vattnet. Här finns också vattensköldpaddor, flygande lemuer och det varnas för solbadande ormar.
Så inte var vi ensamma här inte och man behövde inte vara rädd att gå vilse!
Vi gick där och njöt av luften, atmosfären och lugnet då vi upptäckte att vi var förföljda, men tro inte att det var av några snygga boys inte som tyckte att de här läckra brudarna ska vi hänga efter och försöka få ett snack med.
Nejdå, vi var förföljda av apor. Aporna var små och kändes inte alls farliga men man vet aldrig med apor, de kan vara riktigt närgångna och bli aggresiva. Här gällde det att hålla hårt i ryggsäcken för aporna gillar att knycka mat. De är snabba men också lite rädda så det var bara att stampa till med foten i backen och skrämma bort dom.
Skönt, inga rivmärken på kroppen i dag heller.
Vi fortsatte vår vandring bland palmer, lianer, blommande träd och småsten.
Efter två och en halvtimme kom vi svettiga men riktigt nöja tillbaka hem.
Av med kläderna på med bikinin. Ner till poolen till en härlig svalka för att sen pusta ut i solstolen. Det var ännu en skön dag i Singapore.

På lördagen var det åter SOL så Hasse och jag tog det lugnt vid poolen. Vi pratade med våra grannar, eller rättare sagt en granne, en Austrailensare pratade med oss, han kan verkligen prata, (i och för sig riktigt trevlig om han bara ville sluta prata)och en annan granne, en svensk från Borlänge som också heter Hasse och bor på 22:a vån. Han är trevlig och talför han också.
Hasse bor själv här numera, hans fru/flickvän? åkte tillbaka hem till Sverige efter några månader, orsaken var lite diffus. Hasse har en maid, en maid som han är riktigt nöjd med, en som inte bor hos honom men kommer dagligen och sköter allt i hemmet. Hon behöver säkert lite mer att göra säger vår granne och Hasse nappar på det. Mona, hon kan göra alla de där tråkiga sakerna hemma, de du inte gillar att göra, säger han till mig och jag är inte sen på att instämma att det vore ju inte helt fel! Man ska ju inte bara behöva göra en massa tråkiga saker när det finns så mycket roligt man kan göra i stället, eller hur?
Vi får väl se när hon kan börja.
Klockan är mycket, upp och göra sig i ordning för kvällen.
Doina och jag hade bestämt att vi skulle gå ut och äta middag med våra män.
Doinas man Mihai är Regional Director på Bosch, så det kunde vara på tiden att de fick lära känna varann lite, de har ju en del gemensamma intressen att prata så det skulle säkert bli bra och Doina och jag kunde fortsätta våra engelsklektioner, för det är ju det som är bra, som jag sagt tidigare, nytta med nöje.
Vi tog en drink hemma hos oss innan det var dags för taxitransport upp till Dempsy Hill för att inta en god middag på vår härliga Kinarestaurang. Den restaurang som vi har varit till med Eveline, Tony, Amanda, Lennart och Susanne. Den restaurang som man blir uppassad på som en drottning, den restaurang där personalen bara log och torkade upp efter Amanda när hon spred mat överallt för hon "kunde äta själv"!
En restaurang med god mat och som man gärna återkommer till.
Det blev en trevlig kväll med mycket prat och skratt, vi bestämde att nästa gång skulle vi ses för en fördrink hemma hos dom och att vi också skulle göra en del gemensamma utflykter tillsammans.

Söndagen var det åter dags för en golfrunda på hemmaklubbens Garden Course. Vi skulle spela med vår Singaporeankines, en trevlig man som vi spelade med förra söndagen. En man med ett gott skratt och vänligt sinnelag.
Lite träning på ranchen och lunch på klubben innan det är dags att ta golfbilen ut på banan. Håller armen?
Insmord med en blandning av Deep Heating Rub och kylbalsam på höger arm och Panodil i magen lyckades jag genomföra en schysst golfrunda. Även om min puttning den här dagen inte var att skryta med så får jag vara nöjd med att jag kunde slå bollen relativt långt och rakt utan att det gjorde för ont.
Vår medspelare berättade att han hade varit i Phuket, gjort sig illa i handleden och hade fruktansvärt ont. Gick till en shop och fick något att smörja handleden med och vips försvann smärtan och kom aldrig tillbaka.
Han sa att han skulle till Phuket snart igen och om han hittade den salvan skulle han inhandla den till mig. (gulligt va)!
Har visst gjort "ett visst" intryck fast jag är kvinna!?? Ni vet, som jag tidigare skrivit om, kvinnor på golfbanan, på helgen, männens revir, är ju inte så populärt!
Men som jag också skrivit om tidigare så är jag på gång att ändra den negativa trenden. För negativ, det är vad det är. Männen tar stor plats här i Asien. Ja de riktigt breder ut sig, tror att de är ensamma om att behöva koppla av!
Kvinnor! Det är dags att visa att vi kan, att vi kan minst lika bra som män!
Det har iaf en vän till oss bevisat, hon har haft en konstutställning i helgen, i kungsträdgården, en plats där också Salvador Dahli haft sin konst upphängd. (grattis igen Susanne). Så nog kan vi allt bara vi tar steget ut i verkliga livet!
Tar för oss lite mer som männen gör, visar upp oss på golfbanor på helgerna men fortsätter att vara kvinnor!
Dagen gick fort och det är kväll när vi är färdiga med vår golfrunda. Vi klarade oss från regn iaf när vi var ute men det vräkte ner när vi duschat och intog vår Tiger beer i baren. Men vad gör det, vi ska ska ju bara hem.
Och som vår Singaporekines sa, "vad bra att det regnar, det rensar den kvava luften och då kan jag sova bättre i natt". Vilket i o för sig var lite konstig kommentar då det har regnat i stort sett nästan varje kväll om än för bara några timmar den sista månaden. Så han borde ha sovit gott under en längre tid!
Middag hemma idag. Frankfurter (korv, inköpt på en europeisk affär) och en fetaostsallad.
Man gör väl det lätt för sig! Ingen större ansträngning här inte! Eller hur?

Varning för krokodiler

Tisdagen den 13/4
Har precis kommit hem från min tisdags golfrunda. Det är riktigt varmt ute, runt 34 grader. Svetten lackar fortfarande trots vila med lunch, bilfärd hem och dusch.
Det är knappt någon ide att duscha när man ändå känner hur det rinner längs ryggraden så lång tid efteråt. Det är ändå positivt med värmen för man får fin färg i ansiktet utan att ha solat! (Man är riktigt rosig om kinderna.)
Dagen började inte bra alls, skulle gå ut kl. 08.10 på Raffles Country Club i Tuas (en förort till City). Resan skulle ta (trodde jag) ca 20 min. med bil. Det var gott om tid! Behövde inte gå upp för tidigt! Frukost och ner till bilen, på med GPS:n.
Ställde in resan till golfklubben, kör ut bilen ur garaget och vad händer, jo, GPS:n ville inte ta resan utan talade om för mig att den var avstängd. Stannade vid två tillfällen på sidan av vägen för att fixa det (glasögon på) innan jag kunde köra vidare och vad händer sen, jo, köer, köer och åter köer. Här nere brukar det inte vara någon fara när det är kö men idag var det det. Resan tog en timme. Var framme 08.10. Ingen personal som tar hand om min bag så jag får slänga ur den själv, rivstart till parkeringen en bit bort, på med skorna,ingen tid för att besöka damrummet, inget kaffe, tur att jag fyllde vattenflaskorna hemma. Betalar, rusar ut och försöker leta reda på min golfbil, hittar den till sist. Var är spelkompisarna?? Inga kompisar i sikte alls. Drar ut till Tee nr 1. 10 min. för sent. De har redan slagit ut och är långt borta så jag får starta med den andra gruppen (vi är sex st. tjejer). De hade nyss slagit ut och var bara två, de väntade in mig, tack och lov!
Spelar dåligt, en bidragande orsak är att jag har smärta i högerarmen,(sviter efter min krossade armbåge för 10 år sedan) varje slag utlöser en strålande smärta från armbåde ner till fingarna. En annan trolig orsak, stress! En tredje orsak var nog krokodilerna! Ja, det är varning för krokodiler på den här golfbanan.
Två av mina bollar hamnade i närheten av varningsskyltarna, inte går man dit och letar boll inte, i varje fall inte jag. Två bollar gick i vattnet, det var inte heller någon höjdare. En boll hamnade på fairway men inte på den rätta utan på grannfairway, när jag skulle gå för att slå min boll stod där en man (vid min boll!!?)och skulle precis till att slå. Jag undrade om det inte var min men han påstod att det var hans!! Det var bara att hämta en ny boll och plikta ett slag igen! Varje boll som som man inte hittar eller går i vatten leder till ett pliktslag vilket leder till att man får en massa extra slag och det vill man ju inte ha, eller hur alla golfare.
Det var tur att jag hade trevligt sällskap på banan idag annars hade nog jag skippat att spela färdigt för det kändes inte som det var min dag idag.
Det är väl bäst att hålla sig inne resten av dagen för när det börjar så här så vet man inte hur det slutar.
Men jag måste jag ta en promenad till affären och inhandla lite middagsmat, vet ju inte om man vågar idag för bilisterna här nere bryr sig inte om oss gångtrafikanter alls, en bil i rullning har företräde säger lagen.
Även om bilen står stilla när man ska gå över en mindre gata så startar han, (ja det är mest män som kör bil) och kör emot en så man får hoppa åt sidan om man inte vill bli överkörd. Och det skulle inte förvåna mig om det skulle hända just idag!
En kvinna vid ratten är en ovanlig syn! När jag är ute och kör så tillhör jag den gruppen omtänksamma, den som stannar för gångtrafikanter, låter de passera för i lagen står också att man ska vara vänlig i trafiken men det har de flesta missat att läsa verkar det som.
En positiv sak hände föresten! Jag fick ett telefonnummer till en golfare, en svensk kvinna, nyinflyttad från Dubai och ny medlem på Tanah Merah golfklubb (vår hemmaklubb). En kvinna som gärna vill spela där men inte har någon att spela med. Riktigt bra för på vår golfbana är det alltid problem att få någon med ut och spela då det kostar mycket att spela där.
Nu vet jag ju inte om det är någon ide att fortsätta spela med tanke på min arm och det vore fruktansvärt tragiskt. Vad jag tänker göra är att snabbast möjligt inhandla kylbalsam, starkare smärtstillande tabl. och stödförband. Att lägga skorna på hyllan är inte att tänka på för hur ska jag kunna bli proffs med ett par skor på hyllan?

Ensam hemma

Onsdag den 7/4
Idag är det min älskade dotters födelsedag, hon fyller 27 år. Kunde ju inte gratta henne på plats men att skicka en bukett från datorn via Interflora gick ju alldeles utmärkt och sen sjunga live på skype fungerade också men att vara nära och få krama om var det värre med! Får väl bli jättekramar när jag kommer hem i sommar i stället.
Det känns hårt ibland att vara lyxhustru ska ni veta. Även om jag inte kan klaga på livet här nere. Barnen betyder oändligt mycket mer att att bara ha lyx. Skulle vara perfekt om man kunde kombinera det, vad jag menar är - att ha barnen här förstås!
Å andra sidan kan det ju vara bra att inte alltid finnas till hands! Att längta hör ju till något som också kan vara positivt, eller hur?
Hasse reser ju en hel del, är borta i Vietnam för tillfället och kommer hem på fredag kväll. Det kan man ju också längta till om man känner för det!
Men det har jag inte tid till. Jag roar mig själv! Eller rättare sagt jag roar mig tillsammans med min vän Doina.
Här gäller det att passa på att roa sig ordentligt medan man kan!
Jag känner mig lite krasslig i halsen och trött i ögonen men det har jag bot på!
Det går ju inte att ligga deckad i sängen när man ska ut och ha kul.
Trycker i mig massor av C-vitamin, (precent från svärmor)C-vitamin i massor motverkar förkylning. Varje dag tar jag en Ginsengkapsel på morgonen men nu blir det två, en på morgonen och en på eftermiddagen. Det blir också Esberitox och Echinagard.
Sen är jag "fit for fight"!
Först var det dags igen för min månatliga fotbehandling/pedikyr nere på Raffles place. Här är det viktigt med snygga och preparerade fötter för så mycket som jag går om dagarna i öppna skor måste ju naglarna få sin utsmyckning och hälarna sin omvårdnad.
Den här gången blev min stortå något misshandlad! Min pedikyrist klippte lite för mycket, jag ryckte till och det var tur att hennes ansikte var en bit ifrån annars hade nog också det blivit misshandlat av min reagerande fot!
Det är ju bra att jag inte behöver använda mina snyggskor på några dagar för det hade nog inte känts så skönt efter den behandlingen.

På torsdagen tar jag bilen, hämtar Doina och kör ut till Chinese Garden, en fantasisk oas i Singapore och en av Singapores vackra trädgårdar. Här nere har de verkligen tagit tillvara på alla fria ytor och gjort vad Sverige också borde göra, ta in arkitekter för att göra vackra oaser i stället för parkeringsplatser!
Här kan man inte köpa bil om man inte har en parkeringsplats att ställa bilen på. Vilket är bra för det leder till att man minimerar parkeringsplatserna och resutatet blir mindre köer och förhoppningsvis renare luft. Och vi kan njuta av dessa vackra trädgårdar.
Doina och jag vandrar runt bland en mängder Bonsaiträd, läser på brickan vid träden, 100 år gammal, 60 år, 30 år mm, följer den lilla sjön ut på udden där en vacker kinesisk byggnad finns (se bild). Solen skiner, svetten lackar, tack och lov för vattenflaskan i väskan, behöver dricka mycket! Skulle igentligen behöva en handduk också.
Vandrar över till granngården, den Japanska trädgården. Den ligger om man säger "vägg i vägg" med Chinese Garden. Den är mindre vacker, säkert någon med "stympade" gröna fingrar som arbetar här kan jag tro. Det hade verkligen grott igen där. Man kunde se att det en gång varit riktigt fint men det är en svunnen tid när någon satt sin hand i den trädgården.
Vi vandrar snabbt tillbaka till vår härliga underhållna oas. Tränar våran engelska under tiden, bra va, nytta med nöje!
Sen var det dags för transport hemåt, vi skulle ju dra ut på stan på kvällen.
In i duschen, rengöring inkl. hårtvätt. Fixa håret tar ju sin tid. Ännu längre tid tar det med en trasig plattång, glömde att den gick sönder på Bali. Den har ingen fjädring! Plattången blir ju het och ska åka isär för att inte bränna sönder håret. Håret ska ju bara bli rakt och inte bränt! Vad göra??
Jo, tar en hög gummisnoddar och virar runt i ändan på tången och vips har jag den fjädring jag behöver för att kunna fixa mitt hår. Skönt, jag fixade det utan att behöva rusa ner och köpa en ny. Där ser ni hur sparsam jag är!!
En "riktig" lyxhustru hade skickat maiden ner för att inhandla en ny, eller hur?
På med klänning, ja ikväll blir det klänning. Doina och jag tar bussen, (inte taxi, idag är jag nämligen riktigt sparsam)ner till Orchard och Paragon (ett stort lyxigt varuhus) vi är nämligen bjudna, eller rättare sagt jag är bjuden och tog Doina med mig på Karen Millens öppningsparty med modevisning, champagne och canapeer(små snittar). Champagnen flödade, drack tre glas. Smakade riktigt gått och med tanke på vad champagne kostar i Singapore så smakade det ännu godare!! Snittarna smakade bra de också!
Modevisningen var kul att titta på, mycket vackra kläder om än många lite för glittriga för min smak. Men det fanns lite tuffa kläder också. Så
efteråt var det bara att gå in i butiken och shoppa om man ville, 20% off, inte dåligt! Provade och provade, blus på blus, hade sett några riktigt snygga och TUNNA!
Tunna blusar är vad man kan använda i Asien om man inte vill rinna bort förstås.
Gick ut ur affären något skinnad trots 30% off. (10% extra för att jag hade Citybankkort). Tack Citybank. Och nu vet jag varför det bjöds så frikostligt på champagne. Här gällde det att plocka så mycket som möjligt av alla ,köpsugna, något champagne druckna frossande lyxhustrur.
Men jag var nöjd! Det blev BARA EN blus den här gången!
För att fira mitt inköp fortsatte vi färden ut på stan. slog oss ner på en uteservering och avrundade kvällen med ett glas vin.
Vandrar hemåt, till fots! Man är väl sparsam, inte sant!!??

Bali

Onsdag den 31/3
Sista dagen i skolan. Påsken i antågande! Här nere firar man inte påsk men vi tar påskledigt! Eller rättare sagt Hasse tar påskledigt. Själv är jag ju ledig hela tiden nu när skolan är slut. Ser framför mig en oändlig lång ledighet! Skönt!!
Vi ska till BALI!
Packar och vattnar blommorna, blommorna klarar inte fyra dagar utan att vattnas varannan dag, så jag har köpt jättestora folieformar som ska användas som fat, inte så snyggt kanske men väldigt praktiskt. Och det behövs forf. inte någon maid. ÄN!
Flyget går 18.35. Taxi ut. Även om det är billigt att stå med bilen in garaget på flygplatsen så tar vi taxi. En timme kostar runt 10 kr.
Minns när vi parkerade bilen på Arlanda när vi skulle hämta några vänner. Hasse lade i 40 kr, blev irriterad över att parkeringsapparaten inte fungerade, gick bara fram 30 min. sen var det stopp. Han gick fram till vakten och påpekade felet och fick till svar att man inte kan stå där längre än 30 min. och det kostar 40 kr. Snopet och dyrt!
Flyget tar 2 tim. och 15 min. Riktigt bekvämt att åka så kort tid och att det är ända till Bali.
Flygstolarna är inte bekväma, trångt trångt, inte för mig men för Hasse. Är man 1.90 cm lång så har man också långa ben och det får man inte ha på de här flygningarna i Asien. Vilken tur att vi bor i Singapore och inte i Sverige! Med tanke på flygtid!
Väl framme vid Kuta airport segar sig kön fram (naturligtvis fel kö IGEN) genom tullen, vi ska bli genomlysta och betala visumavgift 75 Sd, eller rättare sagt jag ska betala, Hasse har specialvisa, han åker ju in till Indonesien titt som tätt då landet ingår i hans arbetsområde.
Äntligen igenom.
Dags för att ställa sig i nästa kö! Vi ska ta taxi. Här ställer man sig i en kö för att komma fram till en person som sitter i ett bås, ber om en taxi, betalar, taxichaffören väntar där på sin kund, får en lapp och ett kvitto på vart han ska köra oss, tar våra väskor och vandrar bort till bilen 50 m. bort. Vem får pengarna? Taxichaffören eller staten??
3 km. senare är vi på plats. Holiday Inn i Kuta. Ett fint hotell intill stranden.
Härlig pool, vänliga människor (bara stora leenden).
Vi packar upp, det är sent men vad gör det när man har semester.
Vi drar ner på stan, det är mörkt och det är stängt nästan överallt, stannar till vid en bar. Vi är törstiga!
I baren sitter det en blandning av turister och inhemska kvinnor, de söker nog sin tilltänkta där: säger Hasse, själv håller jag nog en annan linje, de är där i arbete!
För de har koll på alla män i salen! Falkögon som jag har, kollar jag upp ALLT som händer runt omkring mig.
Hasse vill ha en öl, jag är sugen på vin. Vinet är dyrt, 90.000 Rupiah ca 75kr för ett litet glas.
Beställer öl och vin, sevitören frågar om vi sett att vinet är dyrt och om vi verkligen ska ha det??
JA, TACK! säger jag, jag vill ha vin!!
Här var det inte frågan om att försöka lura pengar av turister inte! Och i slutändan så tjänade han på det. Han fick extra dricks!!
Vandrar hem till hotellet, trötta, somnar, sover gott, det är sköna sängar!
Frukost!! Vi är hungriga!
Ner till matsalen. Frukost ingår INTE.
Frukostbuffen är dyr, för dyr för den frukosten jag brukar äta!
Vi bestämmer oss för att inte ta buffen utan vi tar något lätt och mycket billigare i stället!
Kan vi få se menyn?
Beställer kaffe, juice, toast och frukt. Hasse vill ha ägg Benedictine också.
Det tar tid! Till sist kommer det in en fantastisk uppsättning av frukostmat med fäskpressad juice i höga fina glas, ägg Benedictin tjusigt upplagt, 3 st. tjocka toast med russin i och pudrad vaniljsocker på, på amerikanskt vis, de ursäktar sig med att de inte hade blåbärssylt till utan jag får skivad cheddarost snyggt upplagda på tallriken. Frukten kommer in på ett vackert fat, snyggt skivade och uppställda.
Riktigt gott, vi blir riktigt nöjda och mätta.
Det kalaset blev dyrt, mycket dyrt! dyrare än frukostbuffen! 390.000 Rupiah. (100.000= ca 80 kr.
Dagarna som följde blev det frukost på en restaurang nere vid stranden, kaffe, toast, färskpressad juice, äggröra med Bacon för ca 20 kr/p.
Bali är en vulkanö så standen är inte vit och fin utan ser mer grå ut, det är skitigt och vattnet ser inte badvänligt ut! Höga vågor, ett surfingparadis för surfare och det varnas för undervattenströmmar.
Men vad gör det! Det är mysigt ändå. Vi har ju poolen som är härlig. En pool med en bar mitt i. Stan med hålligång, shopping och massor att göra. Kuta är ungdomarnas och festprissarnas paradis. Och VI tillhör ju den åldersklassen! Eller hur??
Shoppingstånden ligger i rader, turistigt men kul, (iaf i början) alla lockar med sina varor. Have a look! Good price! Allt från väskor, kläder, snidade träfigurer, billiga fejkklockor, mm. Massor av mopeder, det är billigt att åka moped här nere, bensinen köper man på flaska, några av flaskorna är gamla vodkaflaskor.(se bild)
Taxichafförerna tutar när de kör förbi, inte för att varna, utan för att tala om att de är lediga för nya kunder. På nästan alla restauranger har de infösare, de lockar med Happy hour, "buy one- get one free" tror dom att vi går på det! va?
Ja, visst gjorde vi det! Flera gånger t o m. Är ju inte mer än människa!
Det blev både öl och drinkar.
En kväll när vi vandrat runt i city så hamnade vi på en bar nära minnesmonementet av bombattacken 2002. Där var det hålligång med musik och "happy hour" Vi intog Brasiliens nationaldryck Cupirinio, en god drink med massor av lime. Ska jag vara riktigt ärlig så blev det inte en drink utan två! Det var ju "Happy hour", inte sant!
Hasse gillade trummisen, han var bra, skulle vilja ha honom med i sitt band om han hade ett!
Man vet ju inte vad framtiden visar så, VEM VET! Han har ju talang själv, Hasse som soloartist och gitarrist och en duktig trummis kommer man långt med.
Då behöver de ju en manager också och det kan ju jag vara!
Kan ju vara bra att ha om pengarna tryter och om min ambition att bli golfproffs inte infriar sig, man gör ju sina misstag måste jag erkänna!! Bollar i vattnet ger ju ingen större inkomst, eller hur?
Hur som helst har vi det bra på vår ledighet, latar oss vid poolen, tar en öl i baren. Läser böcker, på engelska! Här ska tränas! Går faktiskt riktigt bra att läsa nu. Förr lade jag lätt engelskspråkiga böcker åt sidan!! Svenska språket går ju så mycket lättare att läsa.
Ligger gärna på mage när jag läser, vilket gör att jag också lätt bränner ryggen, nu blev det så den här gången också! Inte tillräckligt insmord = bränd rygg.
För Hasse är det tvärt om, han gillar att ligga på rygg, vill bli brun på framsidan.
Dåligt insmord = blossande ansikte. Nu har han ju väldigt lätt för att bli brun så det blev bara pannan som blossade den här gången.
Det går ju inte att bara lata sig, även om vi tar långa promenader varje kväll ut på stan.
Vi bestämmer oss för att ta en dag med Bali Adventure Tour och en elefantsafari.
Hade aldrig ridit på en elefant förr så det var kul.
Vi skulle bli hämtade tidigt på lördagmorgonen mellan 8.30-09.00.
Vi tog det lugnt på rummet, de brukar ju aldrig hålla tiderna har vi lärt oss av tidigare erfarenheter. Men det gällde tydligen inte idag. Telefonen ringer!
Vi väntar på er! Kommer ni? Tittar på kl. den är 08.30, Hjälp. Jag är ju inte klar än!!
Slänger på mig kläderna, rengöring av ansiktet, solskydd på, smink på, och missar att borsta tänderna!! Packar snabbt ihop kameror, vatten, reservkläder mm, springer ut och kastar oss in i bilen, ber om ursäkt för att det fått vänta, det sitter ju fler folk i bilen som ska med.
Lite sura miner tycker jag mig se ?? Men chaffören är glad, inga sura miner där inte!
Skönt! Leende som alltid!
Vi åker i en minibuss. En rolig resa, massor att titta på och vacker natur.
Vi tar oss genom några städer, bla Ubud en stad där de är specialiserade på att hugga i sten. En stad med mycket kultur där vägarna är kantade på båda sidorna av statyer som är till försäljning. En stad för en lugnare tillvaro med mer andlighet än Kuta. En stad för lite äldre att vara på säger vår chafför. Inte vet jag vad han menade med det??
Utanför varje hem, affär el restaurang, stor som liten har man en liten handgjord korg liggandes på marken med lite blandade saker i, där lägger man i lite föda också tex. ett litet kex, för det bringar lycka.
Vi åker längre och längre upp i bergen på minimala vägar ut i djungeln. Vägarna är fulla av motorcyklar, mopeder, kvinnor som bär tunga föremål på huvudet, hundar som orädda knappt flyttar sig för bilarna, barn som leker, vandrande barfota gamla män med stödkäpp. En syn man inte är van med i Singapore.
Efter 1 timme och trettio minuter är vi framme. Elefant Safari Park.
Vi får mata elefanterna, de gillar ung bambu. De är hungriga, tigger hela tiden om mer. Är väldresserade och duktiga på konster, gillar tydligen uppmärksamheten dom får.
Elefanter finns inte naturligt på Bali utan de är fraktade över från Sumatra. Varje elefant har sin egen skötare/dressör som följer sin elefant.
Elefanterna blir ca 60-70 år gamla och väger mellan 1-3 ton. De äter ca 250 kg mat/dag och dricker ca 80 liter vatten/dag.
Det är inte vanligt att det föds ungar i fångenskap. I den här parken har tre stycken blivit födda, just nu är det två små söta elefantungar här. Känner på de små glest uppstickande håren på huvudet, känns som en mjuktaggig igelkott. (se bild)
Upp på ryggen på en elefant, i en korgstol, ut på en 35 min. vandringstur i djungeln. Ser kaffeplantor med stora kaffebönor på (dyra kaffebönor enl. skötaren). Solen skiner in mellan palmer, bambu,bananplantor och andra exotiska träd. Vattendropparna droppar från bladen, stort spindelnät med jättespindel som jobbar febrilt med att spinna nätet större. Allt är vackert, tropiskt och helt fantasktiskt.
Som avslutning på färden går elefanterna ner och tar ett dopp i deras specialpool, vi har blivit varnade om att de kan doppa hela sig för de älskar att bada. Vi klarar oss, tack och lov den här gången.
Efteråt är det lunchbuffe. Jättegott, särskilt efterrätterna, tar en extra omgång av de goda fluffiga vaniljkrämfyllda gifflarna.
Som avslutning är det uppträdande, elefanterna gör sina konster och målar två st. t-skirtklädda födelsedagsfirande födelsedagsbarn.
När det är dags för hemfärd börjar det mörkna, inte av att det börjar bli kväll utan av svarta regnfyllda moln. Det går fort! Regnet vräker ner, men vad gör det vi har hunnit sätta oss i säkerhet, vi sitter i tryggt förvar i vår lilla minibuss.
Ny spännade resa hem, ser ju den andra sidan av vägen nu. Det tycks som om det bara är jag och Hasse som tycker det är intressant för de andra ligger utslagna och sover.
Väl hemma igen skiner solen och vi blöter ner oss (med badkläder i poolen), lägger oss under parasollet, läser och slappar.
På kvällen är det åter dags för vår vandring ner på stan för middag, ny runda bland stånden och affärerna. Köper två st. vackra masker och en vas i sten som Hasse får bära. Hasse har ont i fötterna, är inte van att gå så mycket, (och tungt är det, min stenvas) jag har inga problem alls. (Hasse vägde sig, har gått ner 2 kg i vikt jag har gått upp 1kg). Vad beror det på??
Hur det är med det får vi nog utreda senare!
Söndagen tillbringade vi som vanligt vid poolen, blir "lurad" och köper 2 klänningar av en kvinna utanför vår resort, ner på stan, i baren på em. när det regnade. Packade för hemresan. Åker med flyget som går kl. 22.20. Landar, snabbt igenom tullen, lång kö med turister som vill ha taxi. Firar de påsk i alla fall??
Hemma i lägenheten kl. 02.00 på natten. Trötta.
Sover gott, upp måndag morgon! Hasse ska till jobbet.
Här nere har vi ingen koll på att det är påsk, inga målade ägg, ingen snaps, ingen sill och ingen Jansson. Vi bara är!
Vi missade tom. att det var annandagpåsk i Sverige på måndagen. Här var det vanlig arbetsdag för alla utom mig.
OK, jag har ju saker att göra här hemma också. Jag är ju min egen MAID.