Sista tiden i Singapore

Torsdag den 27 Oktober
Idag kommer gubbarna som ska packa ner vårt hem i kartonger för att transporteras "over seas" till Köpenhamn.
Ja, det känns konstigt att vara i packartagen, att två år försvunnit i rask takt, kan inte fatta, tänk två år!
Köpenhamn blir nämligen vår nästa hemort under några år då Hasse kommer att verka som chef för Toyota Nordic.

Vi har under den sista tiden rest en hel del, vill ju hinna se så mycket som möjligt då vår tid här nere snart var till enda.

Det blev Bangkok över en långhelg i början av Oktober. Den stan kan man göra hur många gånger som helst.
Det blev en heldagsutflykt ut till landet för att få uppleva den speciella atmosfären på floating market, en marknad längs floden, där de b la gjorde mat direkt i båten, de grillade tex. prawn:s direkt på en liten grill, serverade på papperstallrikar med lite sås. Billigt och jätte-gott. Där var stånd på stånd med massor av specialiteter, godis, kläder och förstås massor av turister.
Två veckor senare bar det av till Manila i Filippinerna för vidare flyg till ön Boracay.
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss för vi blev strandsatta i Manila p g a att en tyfon drog över Boracay den dan vi skulle flyga över. Så vi fick göra Manila en extra natt och det var väl inte fel det heller. Vi fick se en stad med massor av fattigdom. Människor boende i ruckel. Tiggande människor. Vi hade en chaufför (ordnad från Toyota) som tog oss runt, han sa när jag vevade ner rutan för att ta lite kort när vi stannade till vid rödljus: Stick inte ut kameran utanför bilen, det kan komma någon och rycka den av dig. Det var man ju inte van vid precis att man inte ens kunde veva ner rutan. I Singapore kunde jag hänga handväskan på stolsryggen ute på restaurang utan att ens fundera på att den skulle bli stulen. Det är skillnad på Asien och Asien!
Vi kom en dag senare än beräknat till Boracay, en härlig ö med lång vit sandstrand, fantastisk snorkling, härliga restauranger, vänliga människor och humana priser. OCH som det vanligtvis brukar vara, strålande sol, så strålande att efter en dag kunde man se två inte så klädsamt röda stoppljus vandra runt för att utforska ön.

Vi har hunnit med att ha en utflyttningsfest hemma i lägenheten för våra icke svenska vänner, där maten bestod av Svenskt smörgåsbord. Allt går ju inte att få tag på här nere men Ikea har en hel del. Det blev i a f en lyckad kväll och jag var trött men nöjd.
Vet ni i Singapore är det mycket populärt med att äta grillade kycklingvingar och Ikea har tydligen de bästa i stan.

Sista dagarna har verkligen varit hektiska, Hasse och jag har varit ute på massor av avskedsmiddagar, Jag har försökt att spela golf så mycket som möjligt, packat, slängt, försökt att rensa bort allt onödigt. Klippt och kastat alla våra fina blommor. De blommor som var för fula eller för stora för att ge bort.
En förkylning mitt upp i allt gör inte saken bättre. Men vad gör det? Jo, en sak gör det, om man är trött så blir inte saker precis som vanlig inte.
Vi drog nämligen ut i går kväll för att äta, trötta efter en hektisk dag med golf på Ponderosa golfbana i Malaysia, packning inför flytten, packning inför vår långresa innan avresa till Europa (vi åker nämligen till Austalien på lördag).
Väl hemma efter middagen skulle nyckeln upp ur väskan MEN i väskan fanns ingen nyckel, den satt kvar i dörren till vår lägenhet, man måste alltid ha nyckel med ett nyckelkort på för att överhuvud taget kunna komma in till vår lägenhet från hissen och bakdörren är ju alltid låst. Vad göra??? Fick till sist tag i min städerska, som tur var hade hon nyckeln kvar. Ta en bilatur på en halvtimme till Woodland, hämta nyckeln för att sen trötta ta oss tillbaka hem igen.
Och som jag trodde, jag hade inte låst för nyckeln satt så fint på plats i nyckelhålet!
Ja, Ja. man är väl inte helt perfekt, eller hur ; ).

Idag är sista dagen i lägenheten för vi bor på hotel Mandarin Orchard de två sista dagarna då alla våra saker packas.

I morgon kväll har våra icke svenska vänner farwell party för oss. Ska bli kul. Sen är det bara att avsluta alla kontrakt och lämna tillbaka nycklarna till hyresvärden.

Och en ERA i ens liv är till enda!

Två intensiva veckor

Tisdag den 20 september
September ja, vad fort tiden går men vad mysigt det är att ha haft sina barn på besök här nere under ett par veckor .
Dagarna rasar iväg och man hinner inte, eller rättare sagt orkar inte sätta sig vid datorn och skriva.
Det blir ju ett helt annat liv under dessa veckor. De vill ju göra allt de inte hann med vid förra besöket och jag har numera lite bättre koll på vad som är värt att se här nere nu efter nästan två år så nu är det lite lättare att rensa bort turistfällorna.

Vi tog en tripp upp med bil till Kuala Lumpur. En resa på ca trettiofem mil. Stannade där i två nätter. Shoppade lite,( b l a. några snygga väskor), ni vet, väskor och skor har ju någon sorts speciell dragningskraft till oss kvinnor ; ).
Vi fick den här gången möjlighet att komma upp i Petronas Tower. Ett av KL:s turistattraktioner. Vackert att beskåda på utsidan men inget märkvärdigt att ha varit uppe i.
Vi fortsatt vår resa till ett mycket mer attraktivt område, nämligen Cameron Highland. Ca tjugo mil norr om KL. Ett bergslandskap med fantastiska vyer, massor av the- odlingar.
Planen var besök på en av odlingarna och sen också en vandringstur ut i vildmarken.
Det blev the och skones med marmelad, (supergott) på en av odlingarna. Det blev besök på ett fjärils- farm, en marknad med inhemska handgjorda saker och kläder. (Där blev det inköp av några snygga halsdukar). Vi hann med mycket men tracking var det över huvud taget inte ens att tänka på för regnet stod som spön i backen. Att gå på djungeltur i eller efter tropiskt regn är ju ingen hit precis. Men resan vi gjorde kan jag verkligen rekommendera.

Golfen har legat lite i träda när vi haft Sandra och Magnus här. Ok lite golf blev det ju och båda gångerna spelade vi i Malaysia. Mange och Sandra hyrde klubbor, (något åldriga men ändå ett gäng klubbor). En klubba gick av nere vid huvudet, men sådant får man räkna med här i Asien!
Man kan inte räkna med Europeisk standard.

Det var ett tråkigt farväl när de lämnade Singapore men det känns ändå bra att det inte dröjer så länge till nästa gång vi ses.

Kram på er alla våra kära barn. VI SES SNART IGEN

Hospital

Måndag den 29 Augusti
Idag har jag varit och arbetat igen på sjukhuset.
Jag blev tillfrågad i förra veckan om jag ville börja med massage och lite sjukgymnastik på de avdelningar där patienterna inte kan komma ner till rehab centre. Så klart jag ville!
Kul att jag är uppskattad och att jag får förtroendet att arbeta lite självständigt på avdelningarna.
En sjukgymnast följde med mig i början och informerade sjuksköterskorna på respektive avd. om vem jag var och visade mig hur jag skulle göra. Hon skrev upp numren på patienterna (här fick jag inga namn utan bara ett nummer på sängen där pat. låg.)
Sen var det bara att sätta igång. Det var fattiga, gamla, en del dementa kvinnor. På en avd. hade de en lotion för alla patienter, ingen speciell tanke på hygien här inte! Men det var bara att använda krämen som fanns och om jag överhuvud taget skulle kunna massera behövdes det ju en kräm. Det var ju tur att det fanns skyddshandskar som jag kunde använda och också byta efter varje patient.
Det var en härlig känsla att se hur musklerna i ansiktena och kropparna slappnade av av behandlingen. Se dessa gamla troligen tidigare hårt arbetande kvinnor njuta om än för en kort stund. En av kvinnorna (95 år gammal, det stod åldern på väggen) pratade med mig, jag förstod inte vad hon sa men hon tog tag i båda mina händer och kysste dom. Det var väl bevis nog för att hon tyckte att min behandling var ok, eller hur?
Tänk vad lite närhet kan göra så mycket.

Tävling

Söndagen den 21 Augusti
Idag var det golftävling ( mens and ladys medal) . Hasse spelade med herrarna och jag spelade då förstås med damerna. En sak som jag alltid har funderat över är, hur kan det vara så svårt att spela en bra runda när det är tävling??? I varje fall gäller detta mig.
Jag spelade urdåligt idag, hade nämligen bara 18 poäng, visserligen har jag en revbens faktur men den kan jag inte skylla på för jag spelade superbra i går, hade då 37 poäng med en netto score på 71 slag på på mitt handicap som i dagsläget är 18,1.
Men igår var det ju ingen tävling. Varför, varför, jag bara frågar mig det! Igår gick allt min väg, bollarna var långa, gick upp på green, puttarna var fantastiska, lång-puttar rullade fint in i hålet.
Idag åkte bollarna i vattnet och vi ska inte ens tala om mina puttar, treputt, hemskt när man helst ska ha max två men helst bara en. Ett bra golfslag och bollen for långt men åt fel håll, träffade träd och kom nästan tillbaka till utslagsplatsen. Om jag varit ett litet barn idag skulle jag slängt mig ner på marken och skrikit och sparkat med benen av ilska men det skulle väl se mycket märkligt ut eller hur?? Jag är ju vuxen inte sant!
Det är bara att glömma dagens golftävling, nästa tävling går av stapeln på tisdag. Vi får hoppas på en bättre runda då.
För Hasse gick det något bättre då han slutade på 28 poäng.

Vietnam

Måndag den 15 Augusti
Idag är det en sådan där tråkig, regntung dag.
Efter att ha konstaterat att det inte blir någon walk and talk dag idag med min vän Doina så är det väl bara att lägga ner lite energi på datorn i stället.
Ok, liten utflykt har jag ju redan hunnit med idag. (Har just varit fixat mina fötter.) Vi bor ju centralt och om man inte vill gå ner på stan så har vi bussen precis utanför vårt Condo. (Vilket är perfekt en regnig dag som idag.) Man kliver på bussen utanför dörren, åker tre hållplatser ner till centrum och stannar utanför dörren till Far East Plaza till min pedikyrist. Bekvämt, eller hur? Att åka buss tre hållplatser är billigt, det kostar bara 70 cent = ca 3.80 kr.
Det är ju tur att regnat kom idag och inte under helgen som var för vi kunde spela golf båda dagarna. Spelade en dubbel runda,
(36 hål) på söndagen, jag hade ju så mycket att ta igen då jag inte kunnat spela p g a revbensfrakturen. Det blev också en trevlig återföreningsmiddag med våra vänner Pierre, Christer, Sabine och Christoph ute på Changi coast, ett trevligt område med några få restauranger inte långt från vår golfbana.

Förra helgen tillbringade vi i Vietnam, närmare bestämt i Hanoi.
Hanoi är verkligen en annorlunda och livlig stad. Här var trafiken som ett ordnat kaos. I broschyren jag läste innan resan stod det hur man skulle ta sig över en trafikerad gata utan att bli påkörd. Man skulle gå försiktigt men bestämt.
Så det var bara att trava ut i gatan, lugnt och bestämt, parera mellan bilar, mopeder och motorcyklar (i början kändes det som om det skulle vara ett under om man överlevde den här helgen, trafiken kan liknas vid ett sillstim). Hur som helst så vande man sig snabbt och det gick ju faktiskt att komma över till andra sidan utan några som helst problem. Det gällde bara att inte stanna eller tveka. Bilisterna körde sakta och anpassade sig på ett helt annat vis än här i Singapore.
I Singapore gäller det bara att komma fram först, byta filer utan att blinka, trycka sig in mellan bilarna och strunta i alla andra.
Vietnameserna tog det lugnt, hetsade inte upp sig. En man vi träffade där sa, det är bara att flyta med och ta det lugnt i trafiken så fungerar det alldeles utmärkt. Visst händer det olyckor men färre än man kan tro. Kanske en filosofi som fler skulle må bra av att anamma.
Å andra sidan så det där med att ta det lugnt i trafiken var inte så behagligt när vi tog en dagstur ut till Halong Bay, en ca sjutton mil lång enkel resa med privat-chafför som verkligen tog det lugnt. Han körde nämligen ca 65 km i timmen där det både var möjligt att köra snabbare och tillåtet att köra i 80. Resan tog tre och en halv timme dit och lika lång tid hem. Snacka om träsmak i baken. Men den där ordnade kaoset som fanns inne i stan den verkade inte gälla ute på landsbygden för där var det verkligen ett under att det inte hände mer. Bilisternas omkörningar trots mötande trafik var hemska att uppleva.
När vi väl var framme var det ändå värt besväret för framför oss låg en Djonk (båt) och väntade på oss för att ta oss ut på en tre timmars båtresa i en fantastisk miljö med i stort sett bara vatten och berg med sparsam vegetation. Vi hade hela båten för oss själva förutom kapten, 2 gastar, kock, servitris och guide. Solen gassade och det serverades en fantastisk fem rätters lunch. Det var bara att njuta och insupa den härliga atmosfären och lugnet i kontrast mot staden Hanoi.

The Nurses day

Torsdag den 4 Augusti
Idag var det dags igen för mitt volontärarbete. Var lite sen då den här dagen bjöd på dåligt väder med kraftigt regn och åska.
När det regnar kör bilisterna riktig sakta och det stoppar upp trafiken ordentligt. Asfalten blir hal och däcken är troligen inte i bästa skick så det är nog därför alla saktar ner, ibland saktar de ner alldeles för mycket i min tycke. De riktigt masar ser fram, ungefär som när de är ute och promenerar.
I a f så kom jag lite sent, patienterna var redan på plats på sjukgymnastiken och idag verkade det vara gott om personal.
De var full rulle och jag frågade varför det var så mycket folk där idag, de ville ju ha min hjälp på torsdagar då de oftast hade personalbrist.
Förklaringen var att de firade sjuksköterskans dag idag mellan kl. 12.00-15.00 med lunch, underhållning och tal. Det ville ju alla vara med och fira och det bjöds ju på gratis lunch!
Jag blev inviterad att vara med och fira. Självklart ville jag det.
Det började med tal av Patrick Lee som är en av de högsta cheferna på sjukhuset. Efter talet kom de in med en jättetårta så stor att nästan inte ens rullbordet den rullades in på räckte till.
Alla högt uppsatta personer ställde sig bakom tårtan, de tog ett gemensamt tag i tårt-spaden (eller låtsades att de höll i den, det var ju bara två som kunde hålla i), tårt-spaden trycktes igenom tårtans mitt samtidigt som de ropade HAPPY NURSES DAY.
Invigningen var klar och firandet kunde börja.
Blivande sjuksköterskor fick diplom efter tre månaders inskolning på respektive avdelning. Alla systrar fick varsin röd ros. Jag fick också en ros och fler kom fram och skakade hand med mig, b la chefen för sjukhuset tackade för hjälpen de fick. Han hade även sett mig på golfbanan ( vi var tydligen medlemmar på samma golfklubb.) Kul att bli uppskattad och igenkänd ;=).
Det serverades lunch-buffe, jag blev inviterad av chefsstaben att ta från det "fina bordet" vilket sades skulle vara vegetariskt, jag undrar om kyckling ingår i vegetarisk mat?? För det var en av maträtterna där. En av läkarna gick med mig hela tiden och informerade mig om vad maträtterna innehöll, trots att det stod en etikett vid varje maträtt. Här blev man ordentligt omhuldad, kände mig nästan som VIP-gäst.
Personal från de olika avdelningarna underhöll med sång och dans. De hade nog övat en hel del för några av uppträdandena var riktigt bra.
Synd bara att jag var tvungen att rusa hem innan det var slut. Det läckte nämligen igen från vår Air con. i sovrummet och de skulle komma (efter påtryckning) mellan kl. 14-16 idag och fixa det.

Kaloriförbrukning

Fredag den 29 Juli
I går var jag åter och arbetade på sjukhuset. Inte som sjuksköterska utan mer som "taxi-driver", jag hämtade b l a nr 25, 71, 79 och 81 dvs patienterna på LW3 (var lika med avdelningen på vån 3, eller från Ward 2 alt. Ward 3. Förde dem i rullstol till sjukgymnastiken. Efter sjukgymnastik alt. behandl. tog jag åter pat. tillbaka till deras respektive avdelningar.
Under två timmars tid var det skytteltrafik fram och tillbaka. Tala om att det försvann massor av bensin (vatten) för jag kände hur svetten rann efter ryggraden, längs hårbotten, ner på halsen och på pannan.
Även oljan (kalorier) minskade nog en hel del och det är ju perfekt, för när vi var hemma i Sverige blev det ju ett relativt högt uppsving av den varan.
Det där som är så gott finns ju i massor hemma, godis i lösvikt, kaffebröd, ost, leverpastej med inlagd gurka, kalori-rika middagar med efterrätt är ju inte nödvändigt men ack så härligt med dessa smakupplevelsen när det kommer in i munnen, man njuter en stund och när det är uppätet så upptäcker man att det kanske inte var så bra för hur som helst så sitter resultat av det goda runt midjan!
Då gäller det att inte fortsätta på den vägen utan bryta mönstret och börja träna. När jag inte kan träna el spela golf nu p g a revbensskadan så har jag hittat den perfekta motionsformen som taxi-driver . Nytta med nöje, jag förlorar kalorier och träffar härliga människor på köpet, samtidigt som de får ovärderlig hjälp av b l a mig. Trots att det inte blir samma sak med patienterna som när jag är ute med min kompis Doina där det blir både walk and talk så finns det faktiskt också annat i livet som inspirerar en och gör en glad.
Bland dessa fattiga människor verkar det inte finnas någon missunnsamhet över att en del människor kan göra roliga saker i livet, jobba gratis OM MAN VILL,( när man vill), utan de tar tacksamt emot all hjälp de kan få!
Bara det där med att se Steven, en gammal man som själv går lite ostadigt men ändå hjälper till att skjutsa patienter i rullstol. Jag vet inte ännu om han arbetar som volontär eller bara kommer dit ändå. Han är iaf också en gentleman visade det sig då han öppnade dörren för mig och sa med ett leende, I am your door-man, man kan inte annat än känna värme i hjärtat av ett sådant beteende och bara det gör en verkligen glad.
Eller en del patienters nyfikna pigga ögon som följer en vart man går. Är nog exotisk i deras ögon eller vad tror ni? Jag ser att jag gör dem glada och det gör mig också glad.
I varje fall känner jag att jag trots att jag inte för närvarande använder min sjuksköterskekompetens njuter av tillvaron.
OCH det är ju som ni vet ´få sjuksköterskor som kan jobba och ändå fortsätta att ha välskötta händer och vackra målade naglar!´Inte sant??!!
OCH det är väl ingen som missunnar mig att fortsätta ha vackra händer och naglar??? Eller att jag har den möjligheten att kunna välja och njuta av tillvaron även om det är en kort tid i ens liv!

Åter tillbaka till vardagen

Onsdag den 28 Juli.
Vardag och vardag, varje dag är som en lång semester.
Trots att vi varit i Sverige och haft vår semester så blir det mer ledighet här nere än hemma i Sverige, ( i varje fall för mig) där det är full fart hela tiden med middagar, rensa land, gångar och rabatter, städa, tvätta, hälsa på föräldrar och vänner, umgås med barn och barnbarn, packa i båten för att några dagar senare packa ur den och städa efter sig. Vi kommer ju inte att kunna använda den mer i år!!
Sverige visade sig inte heller från sin bästa sida, nej, det var många dagar som bestod av blåst, kyla och regn.
I Singapore skiner solen och det är varmt, precis som det ska vara på semestern!
Tänk om man kunde vända på steken och flytta ner Sverige med familj, vänner, båt och hus för en kort period till Singapore för att kunna njuta fullt ut av sin semester.
Man skulle även slippa misshandla kroppen som man lätt gör i Sverige när man inte ens har möjlighet att gå som tex frissan, som ni väl vet så stänger ju Sverige under semestern. (Skylten stängt för semester existerar inte i Singapore.) Har försökt att boka tid för både läkarbesök, tandläkarkontroll och frisör, men icke då det var bara STÄNGT FÖR SEMESTER, ÖPPNAR ÅTER I AUGUSTI. Inte ville jag ha detta gjort i Augusti, utan jag ville ha det gjort under min semester!!!
Min misshandlade kropp behövde ett rejält lyft efter Sverigebesöket. Trasiga naglar, hårda hälar, utväxt av färgat hår mm.
Så första veckan var det bara att ta itu med att försöka återställa balansen.
När jag kom till min pedekyrist sa hon, oj,oj det var länge sen du var här ser jag, har du varit utomlands???
Frissan sa ungefär likadant. Det var bara att erkänna att jag misskött det mesta.
Hur som helst är allt fixat nu och jag kan njuta av resultatet.
En sak som förargat mig var att jag var så klantig och troligen knäckt ett revben när jag lutade mig över ett räcke i samband med att jag skulle flytta en stor krukväxt. Det har nu lett till att jag inte kan spela golf på säkert flera veckor. Och jag som såg att mitt nya handicap var nere på 18,1. Hur ska jag kunna hålla det om jag inte kan spela???
Å andra sidan har det lett till att jag får mer tid för volontärarbete.
Jag var nämligen där idag och hjälpte till på rehab, jättekul faktiskt. Trots att patienterna inte kan engelska, en del är dementa och sjuka så gör de sig förstådda genom att hojta och vifta med sina händer. Det är med ett leende jag kör tillbaka dessa damer och herrar i rullstol när de viftande med händerna informerar mig åt vilket håll de ska för att komma till deras avd. De vet inte att jag redan vet det för det står på sidan av rullstolen.

Den ansvariga chefen för alla volontärer vill att jag lämnar in min sjuksköterske-licens och pass för att de ska kunna nyttja min kompetens på ett mer effektivt sätt. Men informerade mig om att man som sjuksköterska med utlänskt examen inte har tillåtelse att arbeta som dettta i Singapore. Några timmar senare ringer hon mig för att de behöver en sjuksköterska för något, för vad, det får tiden utvisa. Vi får väl se vad som händer.
Ska dit och jobba i morgon bitti igen.

Första dagen som volontär

Tisdag den 7 Juni
Idag var det min första dag som volontär på Kwong Wai Shiu Hospital. Ett sjukhus som har varit verksam i hundra år.
Det är ett sjukhus för fattiga. I Singapore har man inte någon pension el. subventionerad sjukhusvård, normalt är det barnen som ombesörjer att föräldrarna får det bra och betalar vad det kostar om personen själv inte har råd. Vill inte barnen hjälpa till eller de inte har några barn så blir det så att säga fattigvård. Det här sjukhuset överlever p g a att många ställer upp frivilligt både som volontärer och med gåvor. Normalt kostar vården 60 SD/dag ca 300 kr. Kan personen betala det så är det bra. Har de inte råd så betalar de bara lite eller inget alls. Läkare kommer en gång i veckan och ser över alla patienter. Där finns dagvård, terapi och Kinesiskt medical centre. För att få akupunktur eller annan behandling betalar man mellan 2-8 SD ca 10-40 kr. Där tar de även emot fattiga personer utifrån. Måttot är att alla ska kunna få hjälp.
På sjukhuset finns en blandning av diagnoser. Cancer -patienter, stroke, dementa men även hemlösa. Salarna är som i filmen, långa och patienterna ligger på rad. Det ryms ca trettio stycken i rummet, män och kvinnor är delade, männen till vänster och kvinnorna till höger. De ligger utan skynken eller vägg emellan. Inte något privat här inte! Men ändå fantastiskt att de kan få vård trots fattigdom i ett land som Singapore.
Min dag där var kort, skulle vara mellan kl. 13-17. Började på terapin med att hjälpa till vid sjukgymnastiken, sen var det utdelning av saft och Dimsam (kinesisk rätt) som Sing Tel (telefonbolag) bjöd på. De bjöd också på underhållning, en underhållning som skulle ha passat bättre för småbarn. De använde nämligen pappersdockor på pinnar som de viftade med till musik inspelat på band. Efter det blev det ny underhållning av barn. Det är kul att se så många som kommit för att underhålla de gamla.
De flesta patienterna talade Mandarin (kinesiska språket) men det gick ju att använda sina händer och de förstod yes, no och good.
Jag träffade en person i rullstol,( Vincent) en man som fått en stroke för sex månader sedan, han var förlamad på vänster fot och hand men hade inga problem med minnet eller talet och han pratade engelska. Vi pratade en hel del och Vincent kallade mig Florence Natingale, han förklarade för personalen att det bara var vänner som fick kalla honom vid namn, tydligen tyckte han att jag var hans vän för han ville att jag skulle använda hans förnamn. Han ville även veta när jag skulle komma nästa gång.
Det var en rolig och annorlunda eftermiddag i Singapore.

Annorlunda spa-besök

Tisdag den 31 Maj
Veckorna går fort nu och snart är det hemresa. Semester är ju inte helt fel trots att man tycker att man har semester hela tiden här i Singapore. Solen finns ju här, lata dagar och lite lyx. Precis som på semestrarna brukar vara.

I förra veckan skulle jag och Doina lyxa lite extra, vi hade nämligen köpt via nätet ett spa-besök med manikyr, pedikur och en timmes helkropps-massage. Vi får via nätet massor av erbjudanden, allt ifrån resor, restaurangbesök och behandlingar som tex det är vi köpte. Paketet skulle i verkligheten kosta 400 SD = ca 2000 kr. Vi betalade ca 200 kr var. Billigt! Så varför låta bli?
Vi bokade tid och gick dit glada i hågen, här skulle det säkert bli lite extra behandling, vi skulle ju på spa!
När vi kom började problemen, de hade bara en person som gjorde pedi-manikur. Ok. vi sa om en får massage först så kan vi ju skifta med varandra. Då löser vi ju det problemet, eller hur?
Sagt och gjort. Doina startade med massage och jag tog fot och handbehandlingen.
Problem nr två var, pedikyristen hade ingen aning om hur man behandlar fötter och händer och framför allt inte hur man behandlar naglar. Till sist kom åter Anna Anka fram i mig och jag blev förbannad. Under två timmar tid fick jag visa i hur man sköter fötterna på bästa sätt ( har ju fått så många behandlingar tidigare på mycket billigare ställen, så jag vet ju hur man gör!)
Doina kom ut från massagen och var nöjd, hur bra som helst, sa hon.
Så var det min tur att få massage, nu visar det sig att min pedikyrist var massör också! Hoppsan! Undrar om hon är lika dålig på att massera??
Du kan ta på dig dom här??? Hon pekar på bänken. Framför mig på massagebänken ligger ett litet paket, öppnar paket som visar sig vara ett par stringtrosor i papp, hur kul var det? Skulle jag ha detta på mig, tidigare då jag varit på spa har jag fått sätta på stora heltäckande papp-trosor, jag föredrar nog det i stället, trots att man kunde rymmas en person till i de trosorna.
Ok, på med trosorna och upp på bänken, massera det kunde hon i a f. Jag njöt ända till den automatiska centrala air-condition startade med full kraft och kylde ner hela rummet, jag frös, sa, stäng av kylan!! Det går inte, den är styrd centralt. Stäng av!!
eller öka värmen, ökade värmen gjorde hon genom att lägga på mig mer handdukar, jag frös i a f.
Efter massagen skulle jag få naglarna målade.
En kvinna sa då till mig att jag skulle välja en mild färg så att det inte skulle synas så mycket om det inte blev perfekt gjort????
VA? Och att jag skulle ge min "pedikurist" en chans att avsluta sin behandling. OCH ni betalade" ju" inte mer än 40 SD !!! ??? Som om det skulle vara en god ursäkt för urusel behandling!!?
Det visade sig att hon inte var pedikurist utan var enbart utbildad massör. De hade över huvud taget ingen specialist på det stället. Tycker nog att de skulle givit oss den informationen från början, eller ? Inte bara spela med och lotsas att här fanns bara proffs anställda.
Doina skippade behandlingen av fötter och händer.
Efter mycket diskussion fick vi tillbaka värdepappret och kunde dagen efter gå till ett annat spa men inom samma företag för att bli ordentligt behandlade och komma ut med snygga fötter och händer.
Så ta inte för givet att, om man går till ett spa så får man professionell behandling. I a f inte om man är i ASIEN.

Tävling

Onsdag den 25 Maj
I söndags var vi ju på Hilton hotel som jag skrev om tidigare. Lunchen var över förväntan. Där fanns det mesta av delikatesser att välja på, bl a gjorde kocken Tiffany egg, ett mycket speciellt ägg spetsat med lite vodka och grädde i.
När den var klar fyllde han det tomma äggskalet med blandningen och toppade med lite creme, Rysk kaviar och en liten grön kvist som garnering. Det såg gott ut och smakade riktigt bra. Där fanns ostron, gratinerad hummer, kokt hummer, efterätter i massor. I buffepriset ingick också tre glas champagne per person. Man kunde också välja free flue (dricka hur mycket man vill) av champagne med ett något högre pris. Kostaden var en spottstyver i jämförelse om det skulle varit i Sverige.
Em tillbringades inte vid poolen som jag trodde utan det blev lite shopping, det blev tex inhandling av en ny driver till mig, (den klubban som man ska slå lååååångt med). Skulle ju tävla i Ladies Medal, (en golftävling) och då ska man ju vara på topp, eller hur?

Tisdag och det var dags för tävlingen. Tog bilen i god tid ut till driving ranchen, måste förbereda mig inför tävlingen och jag måste ju prova min nya klubba! Den kändes skön och det gick bra att slå, långt, alla klubborna funkade bra, fortsatte till putting green, puttade bra, fortsatte till chipping area, chippade bra.
Jag var nöjd. Nu var det bara att fylla magen med energi och vatten för att verkligen vara på topp.

Var lite nervös inför tävlingen, ville ju spela ett fantastiskt spel, jag hade ju min nya driver som skulle göra underverk och ta mig till en ny nivå. En sänkning igen i mitt handicap vore ju inte fel, eller hur?

Resultatet blev, MIN SÄMSTA RUNDA NÅGONSIN SEN JAG FLYTTADE TILL SINGAPORE. Jag hamnade i de flesta bunkrar (sandgropar) som fanns på banan, (jag slog lite för långt) vilket ledde till att det hela tiden blev ett extra slag, kunde inte fixa en ett snyggt inspel upp på green utan bollen for över till andra sidan ner i ruffen, ni vet där bollen helst inte ska vara, vilket också ledde till extra slag. Puttade bra men bollen ville inte gå i hålet!!! Inte hjälpte det med att jag hade en birdie ( ett slag mindre än vad som krävs för att gå på hålets par). Jag spelade DÅLIGT.


Summan av kardemumman är att inte spelar det någon roll att man har fantastiska prylar att spela med när nerverna inte håller!! Det är bara att ta nya tag och kanske börja jobba med det mentala i stället, eller vad tycker ni?

Kobra

Söndag den 22 Maj
Hasse sover. Då finns det tid för lite skriverier!
Spelade golf i går med våra vänner Sabine och Christopf på hemmabanan. Hasse har börjat spela riktigt bra. Orsak, ja det är min förtjänst ;=). Har ju hjälpt honom med att bytt ut greppen på hans klubbor till en grövre storlek, mer anpassad för en stor hand!
Så nu helt plötsligt går bollarna för det mesta rakt, nästan ingen hook eller slice, (höger eller väster) och vi slipper leta bollar i ruffen (platsen där bollarna helst inte ska ligga). Nu får jag passa mig för här är en som numera kan både slå rakt och långt!
Är det tävling så är det tävling, oavsett om det är bara inom familjen. I går slog han mig med ett slag. 94 mot mitt på 95.
Å andra sidan har han 17 i handicap mot mitt 19. Så jag vann iaf. ;=).
Vår hemmabana är rankad som den bästa i Singapore. Kul att få ha möjligheten att tillhöra den golfklubben.
Men en sak som inte var så kul var att när vi kom åkandes med golfbilen ligger en Kobra utsträckt på vägen, svart och lång.
Hasse tvärnitade för att inte köra på den. Det var första gången som vi sett en orm på vår bana. Synd att inte kameran var med.
Normalt försöker jag ha den med för ofta dyker det upp spännande och kul grejer att fotografera.

Idag blir det sovmorgon för Hasse, sen ska vi möta våra vänner igen på Hilton Hotel för att äta deras fantastiska lunch buffé.
Eftermiddagen tillbringas troligen vid poolen.

Ny städerska

Onsdag den 18 Maj
Sitter nu igen vid datorn! Orsak? Jo måste vara hemma och instruera nya städerskan. Fyra timmar vid datorn ska väl räcka för att få tid till lite skriverier.
Satt innan och tittade via datorn på en fantastisk svensk kvinna, Lena Maria Klingvall. Utan armar, ett fullt utväxt ben och ett ben med bara lår och fot. En kvinna som kör bil, målar tavlor, sjunger, spelar piano, simmat till sig guldmedaljer på OS. Sköter hushållet själv, klarar av att äta, diska, ja jag vet inte allt som denna kvinna kan.
Själv sitter man här fullt frisk men behöver en städerska bara för att jag inte gillar att städa men ändå vill ha det rent och fint.
Men jag måste ändå säga att det är skönt att ha den möjligheten att kunna välja, städerska el inte städerska!
Varför ska man göra saker man inte tycker om att göra? Det finns faktiskt roligare saker än städning!

I måndags var jag på Polo-klubben för första gången. Inte för att spela hästpolo utan för att köra ett pass på gymmet. Sabine, min tyska vän är medlem på klubben.
Körde mitt vanliga pass med löpning på bandet och styrketräning. Det där med träning har legat lite i träda under vintern så passet blev lite tungt vad gäller magträning. Försökte mig på Pilatusbollen men för att kunna nyttja den till fullo måste man ha bra balans, vilket jag upptäckte inte var min starkaste sida.
Fick lite undervisning av en man, en vältränad muskulös kille som visade bra rörelser för magen, man skulle lägga sig på bollen, på magen, sätta fötterna på golvet och sträcka upp huvudet och lyfta överkroppen rakt upp med armarna utsträckta, men när jag testade det så kände jag mig mer som säl som försökte hålla sig kvar på ett lutande isberg.
Hur kul är det? Så det där med Pilatusboll, får nog bli min träning i smyg! Man vill ju inte se ut som en klumpig säl, eller hur?
I alla fall så har vi planerat att köra ett pass i veckan på polo-klubben.

Party och golf

Torsdag den 5 Maj
Party-time . Christoph ( en tysk vän ) fyller 50 och Sabine (frun) hade ordnat en överraskningsfest för honom. Hasse måste dra till Bangalor i Indien på kvällen. Så jag var tvungen att party:a själv ;=). God mat och dryck bjöds det på och ett live-band spelade.
Träffade många nya människor och bla en kvinna från Singapore som var chef på ett sjukhus för svårt sjuka människor. De hade också ett hospice. Hon blev överlycklig när hon hörde att jag arbetet inom detta och ville att jag skulle komma på besök och ev.börja arbeta där. Jag ska dit nästa vecka och troligen börjar jag arbeta där som volontär. Vi får se hur det blir med det!

Fredag den 6 Maj
Upp tidigt, golfdag med nyfunnen golfare. En golfare som var glad över att jag gillade att gå med golfvagn. (de flesta åker golfbil) Vi skulle gå i en boll på 4 pers. två kvinnor, en man och så jag. Alla var Singaporianer (kineser). De hade varit medlemmar på klubben sen början av nittio-talet och var duktiga golfare. Kineser älskar att spela om pengar, ju högre summor, desto bättre. De frågade mig om jag ville lägga pengar i potten och tävla i i lag två mot två. Jag gillar inte den typen av golf då jag vet att många kineser är fuskhandicapare (de har ett högre handicap än vad de igentligen spelar på) När det är tävling så vinner de oftast tack vare det. Så jag sa att det inte var intressant och att jag ändå skulle förlora. Jag hade ju nyss sänkt mig och hade 19 i handicap. Och jag vet ju att det är svårt att hålla det handicapet varje golfrunda och jag hade ju varit på fest kvällen innan. Vi spelade då i stället: att vinnaren skulle bli bjuden på valfri dricka.
Vinnaren, det blev jag. Spelade min bästa runda någonsin på hemmabanan,( tävlingsbanan Garden). Hade 95 slag och 38 poäng. Det kändes skönt att få sitta där som vinnare :=). Beställa en god drink och bara njuta.
Men jag hoppas att de inte tappade sugen när de blev slagna av en svensk kvinna som började spela golf sent i livet, en kvinna som gjorde att de förlorade tävlingen.
Kan det bli så att expat kvinnor får mer respekt efter detta i männens värld?

Brunei

Lördag den 30 April
Flyg till staden Bandar Seri Begawan i Brunei på Borneo.
Vi är inbjudna till det stora årliga partyt som Borneo Motors anordnar för sin personal. Det partyt där fruarna normalt inte är medbjudna till. I år är temat Heroes. Hasse var den grekiska guden Zeus och jag var hans maka. Kläder var ordande så vi behövde inte tänka på det över huvud taget.
De flesta invånarna är muslimer och då dricker man inte alkohol. Men som vanligt i muslimska länder så finns det alltid kryphål för att kringgå den traditionen.
Vi blev därför eskorterade in till ett special-anordnat sidorum med massor av bla vin, whisky och snacks. Ett rum för bara celebra gäster ;=). Blev eskorterade igen till bästa bordet (VIP) mitt framför scenen.
Vårat bord blev serverat med vin, öl el whisky trots att det inte var tillåtet. Alla andra drack läsk, vatten alt. saft.
Det blev en mycket trevlig kväll.

Dagen efter var det upp tidigt 06.30, för att spela golf med några av de andra gästerna. Efter en snabb lunch, dusch och ut-checkning från hotellet blev vi hämtade med bil som tog oss ner till en speed-boat (taxibåt) som transporterade oss (Hasse och mig) ut mellan mangrove-träsk för en efterlängtad djungeltur med övernattning ute i regnskogen Ulu Temburong Nationalpark. Efter transporten med båten blev det en bilfärd på 20 min för att åter sätta oss i en long-boat, en liten gammal platt-bottnad träbåt som såg ut som en längre kanot med en liten motor bak. Där började den spännande resan, in the middle of nowhere.
Genom forsande flod, en skicklig "kapten" som parerande mellan stenpartier som var upplagda, (troligen för att minska på trycket på vattnet som forsade nedför alla mindre vattenfall som gjorde vattnet i floden mycket strömt) kom vi till resorten, en vad jag trodde skulle vara som en hydda upphöjd på ben, vilket var helt fel. Hela resorten var upphöjd från marken och det fanns både dusch och el. men ingen tv på rummet. Och jag som inte ens tagit med mig min fön!
Regnskog är ju lika med krulligt hår!
Middag serverades och sen bar det ut i djungeln för nattvandring upp till ett mindre vattenfall. Vi skulle utforska regnskogen nattliv. Vandrandes med gympa-skor och ficklampa i vattnet som kom från vattenfallet stötte vi på orm, skorpion, spindlar (bla enTarantella) och grodor. Inga krokodiler i sikte, tack o lov.
Kl. 23.00 hem och i säng. Blev väckta kl. 04.30 för en snabb kopp kaffe och sen ut med flodbåten för att se soluppgången från trädtopparna.
Klädda för upptäcksfärd och kameran runt halsen tar vi oss ut på floden för nya upplevelser. Det börjar spöregna, ja det fullständigt vräker ner, Hasse har inte kamerafodralet med sig till den stora kameran, han försöker skydda kameran med plastpåse, det fungerar inte så den får bli täckt i guidens ryggsäck. På med tunna plast-regnrockar som inte skyddar speciellt mycket. Vi är genomblöta. Men vad gör det! Vi är ju i regnskogen!
Vi går 375 m uppför strappsteg till ett torn som man måste upp i för att att kunna se den fantastiska soluppgången. Det hade slutat regna och Hasse klättrar upp i det höga tornet ( jag bangar ur, höjder är inte min starka sida, inte torn som är gjorda som en byggställning och ca 50 meter upp i luften. Det finns gränser!! Å andra sidan så blev det ingen soluppgång! Det var för molnigt! Men enl Hasse var utsikten fantastisk ändå.
Hem igen för lunch och ut igen åter vandrades, klättrandes i strömmande vatten för att se nya två vattenfall. Hasse tappar sina glasögon i det strömmande vattnet," good buy med dom".
Bad vid vattenfallet och vandring tillbaka till den större floden, på med flyt-västar och hjälm, sittande eller rättare sagt halv-liggande i uppblåsta stora gummiringar tar vi oss medströms nerför floden ca 3 km tillbaka till vår resort. På ett ställe där det var mycket strömmt studsar jag ur min ring och faller ner i det forsande vattnet, jag känner att flytvästen inte var anpassad för min vikt, skorna var tunga av vatten och jag såg min ring flyta snabbt iväg och jag fick simmande kämpa mig igenom strömmarna ut till sidan, fånga en gren och krampaktigt vänta på räddning. Flodbåten kom till undsättning, blev uppdragen i båten, fångade upp gummiringen, ner igen i vattnet upp på ringen och fortsätta sista biten hem.
Vilken färd!! Och vilken upplevelse.
Med fruktansvärd träningsvärk i hela kroppen efteråt är det ändå verkligen något jag kan rekommendera till alla äventyrslystna.
Detta är ett minne för livet.

Vänner på besök

Februari, Mars och April

Blev en hektiska men roliga månader med mycket Sverigebesök. Födelsedagsblommor hemskickade till våra nära och kära.
Slänga ut städerskan och försöka hitta en ny som man förhoppningsvis kan lita på.

Det började förstås redan i Januari då Hasses syster Kerstin kom. Sen kom Mikael S.
Lotta, Rickard med sina gulliga barn Vilma och Ellen.
Dag och Eva, Dag som Hasse har arbetat mycket med i Sverige och till sist kom mina kära vänner Kerstin J och Kerstin O.

Så nu har de fått känna på atmosfären i vårt tillfälliga hemland. Som vanligt massor av shopping, Singapore Sling, vildmark, Kinatown, Botanic Garden, Sentora och mycket annat.
Det härliga är att hur många gånger man en gått dessa rundor med våra vänner och familj så hittar man alltid nya och trevliga platser.
Som tex när Kerstin var här så hade hon sett att man dansade Line-dans varje fredag kväll på Far east Squre . När vi gick för att besöka platsen hittade vi också en riktigt trevlig innergård med massor av restauranger med mest inhemska besökare.
Eller när vi tog oss en våning upp på Raffles Hotel (där de flesta vänner vill ta sin Singapore sling-drink) upptäckte vi ett fantastiskt duktigt live-band som spelar varje kväll. Det hade vi nog inte upptäckt om inte vi haft våra besökare här.

Polisbesök

Fredag den 25 marsIdag har jag varit till polisstationen för andra dagen i rad.
Det är nämligen så att vi blivit bestulna på vår Wii-spelare, inte hela utrustningen utan själva styrenheten. Den enhet man behöver för att överhuvudtaget ska kunna spela.
Det värsta är att jag tror att vår städerska har tagit den eller den städerska som var hos oss när vår ordinarie var "sjuk".
Hasse såg wii-spelaren för några veckor sedan så det måste ha varit någon av dem som varit lite för klåfingrig.
Vilket nu har lett till att jag kickat ut städerskan och gjort en polisanmälan. Polisen här i Singapore är en visa för sig.
Var där igår i nästan 2 timmar redogjorde för vad som hänt och att jag misstänkte antingen den ordinarie städerskan el. den tillfälliga. De enda personerna som varit i lägenheten under tiden spelaren blivit stulen. Tre personer lyssnade på vad jag sa.
Den fjärde personen som var chef kom ner och undrade om jag ville gå vidare till domstol med fallet.
Att prata med och förstå Singelska är fortfarande inte lätt och inte lättare blir det när de pratar snabbt och talar i termer inom ett nytt område med nya lagar och förordningar i detta diktatoriska land.
När jag kom hem läste vi igenom polisrapporten och Hasse utbrister DE HAR SKRIVIT HELT FEL HÄR!
Efter att ha tillbringat dessa 2 timmar blev slutresultatet kort nedskrivet i fyra rader: att jag INTE hade någon misstänkt och att jag hade TAPPAT BORT min wii- spelare. Inte ett ord om STULEN EL. ATT JAG MISSTÄNKTE STÄDERSKORNA.
Så det var bara att gå tillbaka idag och prata med en ny polisman (den jag pratade med igår var inte där) redogöra igen om allt jag sagt. Exakt samma som igår, inget tillägg el. på något sätt ändrat utan precis som det var.
Vilket nu ledde till att det blev en rapport på tre A-fyra sidor. Har kan man prata om två helt olika polisrapporter.
När allt var klart hade jag tillbringat ytterligare en och en halv timme på en polisstation.
Detta är Singapore i ett nötskal. MYCKET ÄR FRUKTANSVÄRT OM-STÄNDIGT, ÄNDÅ BLIR DET INTE BRA.

Lite av varje

Onsdag den 23 mars
Nu var det länge sedan jag skrev i min blogg. Det beror dels på en hektisk början på året med en hel del besök av våra vänner från Sverige vilket gör att dagarna rusade iväg. Det har varit Bowling-kväll, BBQ-fester och så på min tappade skrivarlust.
Vad gör man om man tappar lusten att skriva? Jo man skriver inte ett dugg på ett tag och när man minst anar det så kommer lusten tillbaka. Att sätta sig ner och skriva tar tid och tiden och viljan har inte riktigt räckt till.

I alla fall har det hänt mycket sen sist.

Vi har rest en del. bl.a till Koh-Samui i Thailand under Kinesiska nyåret.
Här finns allt från god mat fantastisk natur, shopping och vänliga människor.
Vi bodde på Fair House Villas&Spa i en bungalow med utsikt över havet vid Mae Nam beach.
Ett hotel jag varmt kan rekommendera.
Där slappade vi på dagarna på stranden och där vi också avslutade solandet med daglig helkropps-massage.
Drog in till Chaweng (huvudstan och shopping-mecka) på kvällarna. Vandrade in i alla väskaffärer, inte en gång utan flera gånger in i samma affär (jag gillar ju väskor) ända tills Hasse tyckte att det var nog. Åt gott. Hyrde bil ett dygn och åkte runt ön, ja ön är liten så det var inga problem att ta sig runt den på några timmar. Att leta rätt på en bensinstation tog också några timmar, ( vi åkte flera mil innan vi hittade en som var öppen sent på kvällen).
Vi besökte ön:s största attraktion Big Buddha (Wat Phra Yai), en tolv meter hög staty. Na Muang (ett vatten-fall) i Samui:s tropiska fuktiga natur. Om man skulle ta sig upp till vattenfallet så var man tvungen att antingen promenera upp eller ta sig upp på ryggen på en elefant. Vi vandrade. Vilket innebar att vi, genomblöta av svett, flåsande tog oss upp nästan till toppen (vi orkade inte ända upp). Vattenfallet var fantastiskt även om man inte kan jämföra den med Niagara-fallet.
Solbrända, utvilade och nöjda med resan var det bara att packa, sätta sig på planet för hemfärd tillbaka till vardagen i Singapore.

Nu sist besökte vi Brunei på ön Borneo. En kort resa över helgen. Hasse skulle medverka både som prisutdelare samt spela golf-tävling som de anordnat för Lexus-kunder. Jag var inte välkommen på tävlingen (inga kvinnor tillåtna här inte) men de hade ordnat så jag skulle få spela med några damer när männen spelat klart.
Vi skulle bo på Empire hotel, ett riktigt flott hotel i Brunei.
Allt var i stort sett perfekt planerat förutom att en av arrangörerna bokat fel månad för ankomst till hotellet,( vi var inbokade i maj och inte mars) och vi fick information om att hotellet var fullbokat. Det enda de kunde erbjuda var handikap-rum. Då vi var fyra personer (tre män och en kvinna) behövde tre stycken separata rum och att bo i ett handikap-rum var väl inget problem förutom att det skulle bli lite obekvämt då toaletter och tvättställ var nersänkta till en nivå som inte var anpassat för Europeiska mått. Men ok allt funkar för en natt!
På vägen till rummen får vi information att vi blivit upp-graderade till hörn-suiten med två stora rum ( nästan större än vår lägenhet) och en balkong på tjugo meter med utsikt över havet, separat dusch, ett badkar får två, två teveapparater mm. Orsaken till uppgraderingen får jag nog aldrig reda på men det var bara att tacka och ta emot.
I Brunei är de flesta muslimer och då är inte alkohol tillåtet offentligt. Det finns inte alkohol på hotellen, det går inte att köpa någonstans men det fixas ändå på privata klubbar och inom låsta dörrar.
Vi åt middag på en privat båtklubb och där blev det både whisky och vin. Jag som enda kvinna bland alla män.

Att kvinnor aldrig är medbjudna kommer kanske att ändras i fortsättningen för jag blev inbjuden till festen som Borneo Motors anordnar i Brunei som kommer att vara i slutet av april. Vilket aldrig hänt förut!

Syster yster

Fredag den 14 januari
Idag spelade jag golf på morgonen. Spelade bra. Gick på mitt nya handicap 20.0. Hade 97 slag. Bästa rundan på länge och kanonväder för golfspel. (molnigt) och 26 grader.
Snabb dusch, handlar på Giant i Tampines på vägen hem.
Hämtar Kerstin, Hasses syster på flygplatsen, kör och hämtar Hasse på kontoret. Hasse behöver en kvart till innan han kan lämna sitt arbete.
Under tiden parkerar jag bilen och vi går över gatan och in till ett litet shopping-centra. Inom loppet av femton minuter har Kerstin hunnit shoppa två stycken blusar, en vit och en blå. Det ni! Här går det undan. Alla gillar att shoppa billigt i Singapore.
Drar hem byter om och tar som vi alltid gör med våra nyanlända gäster en promenad upp till vår o-charmiga restaurang (men ack så god mat). Ett ställe som heter Chicken Rice och ligger i Novena. Inte långt från vår lägenhet.
I början beställde vi alltid peppar-biff. Numera är kyckling och ris vår favoriträtt. Vi beställer alltid en stor flaska Tiger beer och två glas. Det är nästan så att när personalen ser oss så kommer ölen och glasen fram utan att vi ens bett om den.
Det ni, här är man kändis!......

Nästan helrenovering

Torsdag den 6 Januari
Magnus, Sandras sambo fyller 28 år vi firar med ett grattis-samtal via telefon. Tråkigt när man inte kan vara närvarande men tack o lov finns det telefon.

Själv är förkyld med huvudvärk, rinnande näsa sen Sverige-besöket och var fortfarande krasslig och behövde uppsöka öron-näsa-hals- doktorn igen. (för tredje ggn sen vi flyttat hit). Gick upp till Novena Center och till min doktor för att höra om han möjligen kunde ta emot mig. En chansning som lyckades trots att jag inte ringt och bokat tid. Det skulle aldrig fungerat i Sverige. Blir undersökt och får behandling för kraftig bihåleinflammation.
Några dagar senare när orken började komma tillbaka var det att försöka få fötter och naglar fixade. Det torra kalla klimatet hemma var inte till fördel för fötterna. Inte heller mina naglar på händerna gillade det svenska klimatet. De gick sönder!
Läppar torkade ut och ansiktet bleknade.
Det var bara att smörja och åter smörja, läppar och ansiktet. Tillbaka till normalt utseende. Singapore-vädret är fuktigt och det blir ett snabbt resultat.
Ansiktet ja, lite blekt, orkade inte vara ute första veckan här nere men hade bokat upp mig för en förmiddag med Swea-gruppen för att få lite nya föryngringstips. Sagt och gjort, ner till Make Up Store, en svensk make up artist Olle skulle visa oss hur vi på bästa sätt kan trolla bort skönhetsfläckarna, rynkor mm. En härlig kille som visste vad han pratade om! Fick höra att kvinnor sminkar sig på samma sätt som de gjorde när de var ex. trettio är yngre???... Jag kände mig träffad!
Vi skulle sminka oss själva men av någon anledning blev jag sittandes och blev sminkad av en kvinnlig make up artist av asiatiskt ursprung. En tjej som spacklade mig till nästan oigenkännlighet. Inte snyggt. Alldeles för mycket och för skarpa färger.
Tur att Olle var där och petade i resultatet, ändrade och det blev snyggt till sist.
Vad jag gjorde när jag kom hem var... In i badrummet tvättade av mig sminket och målade mig som jag alltid gjort de senaste trettio åren.

Tillbaka i Singapore

Måndagen den 3 Januari
Tillbaka efter en härlig kort ledighet i Sverige. Där vi firade en vintervit jul med allt vad det innebar i Bromma och nyår i Stöten med alla våra barn, lilla Amanda och lillebror med familj. Hur mysigt som helst. Samvaro, god mat och vin, slalom, snöskoter, gnistrande vit snö. En skillnad på över 50 grader. Det var verkligen en kontrast med livet i Singapore.
Detta var något som jag verkligen hade längtat efter.
Känslan över att sitta i vårat härliga gamla hus i Bromma med vedspisen varm av sprakande ved, titta ut på tomten, vitt kallt och vackert. Julgranen klädd och adventsljusstakar lysande i fönstren. Skinkan nyss uttagen från ugnen, barnen samlade. Finns det något mysigare en det el. något vackrare än Sverige under juletid ??? Nej, Singapore, släng dig i väggen!!
Någon längtan till vår nya hemstad fanns inte under den tiden.
Men hur som helst sitter jag här nere och tycker ändå att det är ok att inte behöva skotta tung snö när man kommer hem från sitt arbete, skrapa rutorna på bilen, halka fram på hala oplogade gator.
Men saknaden av våra barn som finns där hemma är stor nu när vi levt så tätt inpå varandra under en hektisk kort period.
Tack kära älskade barn för att vi fick uppleva detta med er.