Green Day

Torsdag den 19 Augusti
Det har blivit mycket golf i veckan. Men inte har jag sänkt mitt handicap inte. Nejdå, jag ligger stabilt, gör några missar och skickar bollar i vattnet. Köpte förresten en ny klubba, nr fem, wood. Inte blev det något bättre för det inte.
Å andra sidan så har det inte gått bättre för Hasse heller, så nu ligger vi nästan på samma nivå. Skillnaden är bara att mina bollar fortfarande oftast ligger på fairway medans vi får leta Hasses ute i buskarna.

I lördags var det Green Day med Hasses kolleger med familjer ute på Sungei Bulou Reserve, ett friluftsområde några mil utanför city. Vi fiskade med metspö i en sk basäng. I stället för mask användes en typ av larver, larver som sprattlade ordentligt när man satte fast dom på kroken. Fiskarna var på hugget och det nappade hela tiden. De var små och inget att spara på men de var iaf vackra att se på och man fick ju träna i att både agna betet och ta bort fisken från kroken.
Vi fick också lära oss hur man sätter plantor i burkar med lock, hur man vattnar och förvarar plantorna intakta utan att knappt behöva vattna. Bra va? Så skulle man kanske göra med alla växter både här och hemma. Eller hur Magnus? (Det är han som vattnar alla mina blommor hemma i Bromma).
På kvällen blev det en drink hemma med Christer och Miki innan det blev middag nere på Robertson Quay, mitt emot Clark Quay, en god middag med efterföljande gott vin på en vinbar alldeles intill matstället. Där mötte vi vår granne Lasse som höll hov för ett gäng damer. Han kan verkligen konsten att hålla igång! Vi hade en riktigt trevligt kväll. MEN!
Jag kan bara säga att golfen dagen efter skulle man nog ha avstått!

Ikväll ska Hasse ut på middag och bilen blir ledig. Han vill ju inte ta bilen till jobbet och låta den vara kvar till dagen efter.
Jag skulle köra honom till jobbet men maiden behövde komma in i lägenheten så den vara bara låta honom åka själv, vänta, släppa in, och instruera henne vad som skulle göras innan jag kunde dra iväg för att hämta bilen.
Det var lätt att ta sig med tunnelbanan till Hasses nya kontor MEN väl framme blev jag som vanligt den där kvinnan med dåligt lokalsinne. Kände inte igen mig och gick förstås helt åt fel håll (Hasse säger att jag inte ens kan gå ut ur en affär utan att gå åt fel håll, jag är nog snart beredd att hålla med) och höll knappt på att hitta fram trots att jag varit där flera ggr men har då kommit i bil. Ja det är inte lätt alla ggr när det blir hjärn-släpp i huvudet, men jag har iaf bilen hemma nu.
Drog efter lunch till IKEA, in-handlade blåa sittdynor till ute-möblerna. Slängde ner några ljuslyktor också i kassen för det är ju så mysigt när man har massor av ljus tända ute på balkongen. Inte sant?
Bilen behöver jag även i morgon bitti för då det är dags igen för fredagsgolf!

Två dagar i Kuala Lumpur

Torsdag den 12 Augusti
Det har som vanligt varit en aktiv vecka.
Vi tog flyget tidigt (06.45, jäsp) på lördag morgon från Changi airport till KL. airport. Flyget tog femtiofem minuter. Därifrån expresståg tjugofem min. in till stan. Taxi från station till ca tre km till hotellet, Riktigt smidigt. Fördelen med tidig tur var ju att vi hade hela dagen att spendera för SHOPPING. Vi bodde på Grand Millennium, ett flott hotell mitt i smeten (Buket Bintang) dvs i hjärtat av den gyllene triangeln eller med andra ord shoppinggatan.
Morgonfika (expresso) på ett cafe sen var det bara börja fundera hur vi skulle spendera dagen på bästa sett.
Självklart skulle vi upp i tornen, både The Petronas Twin Towers i KLCC Park ( den högsta dubbeltornen i världen) och det 421 meter höga KL Tower & Bukit Nanas Forest Reserv.
Det är ju viktigt att det är klart väder när man ska bestiga så höga höjder men den dagen var det mulet och risk för regn så vi bestämde att den trippen upp för att få se den fina utsikten över staden som alla talat om fick bli på söndagen i stället.
Sagt och gjort, vilket shoppingcentra skulle vi starta på? Enl. servitören på cafeet satt vi just utanför (Bukit Bintang), det bästa stället med massor av små butiker och ett stort utbud av varor.
Här skulle shoppas. Jag såg framför mig hur jag skulle inhandla en massa nya snygga, billiga kläder. Jag skulle byta ut nästan hela min garderob hade jag tänkt ;=). MEN
Den som handlade var Hasse. Han shoppade loss ordentligt. Bl a ett par riktigt snygga solglasögon.
Ok, måste väl erkänna att det nog var Hasses tur att handla. Jag har ju hela Singapores shopping att tillgå när vi kommer hem.
Pulsen var hög i stan, det var ett myller av människor och bilar. En del kvinnor var helt täckta av ett svart skynke, endast ögonen syntes, männen gick i vanliga kläder. Orättvist, eller hur?
Signalsystemen vid övergångsställena var på många ställen ur funktion, så det var bara att försöka ta sig över gatan trots att bilarna kom körande i full fart. Tur att man fortfarande har livet i behåll!
Regnet kom under lunchen men vad gjorde det för vi satt under tak. Killen, ja det var en ung grabb som de satt för att hjälpa till under lunchen, en kille som inte visste något alls, en kille som måste gå och fråga kocken flera gånger vad som var i rätterna på menyn. Jag tyckte att jag tog det säkra före det osäkra när jag beställde in en pasta med sea-food. Men inte det, in kommer en pasta med en grå sörja med äckliga musslor. Det var bara att försöka fånga upp det som gick att äta, dvs enbart pastan, tala om för killen (som inte förstod ett dugg) att det var den äckligaste sea-foodpasta jag någonsin ätit och gå därifrån halvmätt.
Koll på kartan! Var har vi Chinatown? Inte långt bort alls, bara tio min. gångväg, plus stopp för fotografering.
Väl inne i Chinatown var det åter full puls och pastan glömd. Köpmännen var i sitt esse, här skulle det luras på oss turister en massa skräp. Och ville man köpa gällde det att pruta, och pruta ordentligt! Det fanns väskor och klockor i massor. Både bra och dåliga kopior.
Jag var lättlurad, köpte två stycken väskor, en Chanel och en Burburry väska, riktigt snygga, fast fejkade förstås.
Vi tillbringade många timmar i Chinatown. Ett Chinatown helt olikt det vi har i Singapore.
På kvällen gick vi till The Ship på JLN (gata) Buket Bintang, en restaurang som påstod att de hade stans bästa kött. Vi beställde in en god flaska rött vin, garlic bröd och varsin kötträtt flamberad i konjac. Här kunde vi verkligen hålla med om att det nog stämde att det var stans bästa kött, för gott var det! Inte nog med att det var gott, det var billigt också. Notan gick på 199,55 Ringit ( ca 420 kr.)
Något att rekommendera till andra KL turister.
Trötta men nöjda vandrade vi den korta vägen tillbaka till hotellet, tar hissen upp till tolfte vån. i hissen står två st. damer med händerna fulla av kartonger med skor ( rea, 70%) inhandlade på enl. uppgift Parkinsons shop i KLCC, alldeles intill de två tornen vi ska besöka dagen efter. Yes, måste besökas! Här ska shoppas!! In på rummet och somnade direkt i en fantastiskt skön säng, vaknade utvilade för att åter få våra nyfikna sinnen på KL tillfredsställda.
Söndag, promenerar till Twin Tower och KLCC. (KLCC av vissa som den slutliga destinationen för shopaholics, ett sex vån. högt varuhus med exklusiva varumärken.)
Som sagt 70% på skor. Det måste jag kolla in! Ja det blev bara kolla, inte fanns det något för mig inte, mest högklackat!!
Vi vandrade iaf runt i centrat, drack kaffe. och tog det lugnt.
Gick ut för att fixa biljetter för att komma upp i tornen, men se det gick inte!? Biljetterna som var gratis och attraktiva skulle hämtas tidigt på morgonen och var redan slut för den dagen. Vilken besvikelse! Det var bara att inse att någon utsikt från det tornet skulle det inte bli den här dagen iaf. så det var bara att glömma. Trötta i benen tog vi taxi för att åter dra ner till Chinatown men på vägen dit ändrade vi oss och bokade taxin på en tre timmars sigtsingtur ut till Sri Maha Mariamman tempel.
Ett gammalt indiskt tempel från 1873 som öppnades för turister 1920. Vi vandrade runt bland skulpturer och apor. Apor som jagade turisterna som hade något ätbart i handen. Gick uppför de 271 trappstegen som man bara måste (om än extremt jobbigt i värmen) när man besöker templet. Svettiga men nöjda fortsatte vi färden till en tennfabrik. Fick undervisning i hur de gjorde bl a tennmuggar, hur man skulle se om det var äkta vara el. inte. Taxi under tre timmar kostade 90 Ringit (ca 194 kr.) Tänk om det skulle vara i Sverige!!
Dagarna gick fort, dags för hemresa. Vi fick ingen sen flight hem, allt var fullbokat så det var bara att sätta sig på planet kl. 10.35 på måndag morgon men Hasse var ledig för det var Singapores nationaldag med massor av firande ute på stan.
Vi var hemma snabbt, struntade i firandet och gick ut för en golfrunda i stället, intog sen middag på vår favoritrestaurang i Novena, men den här gången blev det inte Black peppar Biff utan Chicken rice, den rätt restaurangen är mest känd för.

Tisdag: Hasse jobbar igen, själv tar jag åter en golfrunda men nu med gänget (Tanah Merah Tee Babes).

Onsdag: Långlunch (tre tim.) med gänget (behöver ju träna min engelska) nere i Tanglin Mall på en Indisk restaurang med riktigt god lunch buffe. Det var lamm, kyckling, grytor av olika slag. Provade efterrätter, söta och goda. Vännerna hade alla visitkort som de frikostligt spridde ut, visade sina fina nymålade perfekta naglar, jag tittade på mina, gömde dom under bordet, insåg att här måste något göras något och det snabbt både med naglar och visitkort för passa in som den perfekta expat lyxhustrun ; ).
Men först skulle det shoppas för jag hade sett snygga golfkjolar i sportafffären intill restaurangen. Provade och köpte två st. en cerise och en blå.
Tog en promenad ner till Far Est Placa, beställde visikort, 100 st. för 25 SD ( ca 125 kr.) under väntetiden fick jag mina händer och naglar fixade för 20 SD ( 100 kr.) Nöjd vandrade jag hemmåt. Inväntade Hasse för att dra till gymmet på vår golfklubb.
Man måste ju vara i heltrim, för inte räcker det med fina naglar och visitkort inte!









I

Solsken och regn

Torsdagen den 5 Augusti
Vi tog tydligen det fina vädret med hem till Sverige. Fick rapporterat av Doina att det har varit kallare och regnigare här än vanligt under tiden vi varit borta, att det vräkt ner och att det varit tre översvämningar med vattenfyllda affärer nere på Orchard Road.
Nu är vädret bättre och vi har strålande sol ungefär varannan dag. Lite regn är ju bara svalkande skönt när temperaturen ändå ligger på runt 27 grader.
Sverige svalnade, och det blev ju åter normalt, halvdant sommarväder efter det att vi lämnat landet.
Det är ju skönt att det fina vädret förföljer oss vart vi än åker, eller hur?

Hasse åkte på förkylning när han kom hem till Singapore. Det var i och för sig inte konstigt. Vilan han så väl behövde hemma i Sverige uteblev. Det var full fart mest hela tiden, fest, Uppsala, Örebro, Gotland, Borås och Vimmelby hann vi med. Roligt, men även ansträngande för en hårt arbetande man, eller hur?
En man som verkligen skulle bara behöva ligga på divanen och käka praliner, (dvs ligga i båten och dega, dricka en öl eller stå på en stenhäll och fiska).
Själv blev jag förkyld redan hemma i Sverige. Den sitter i fortfarande, men vad gör det när man ändå inte ska gå till något arbete utan arbetet består i att hitta på saker att göra.

Grannen (bygget) har börjat ta form. Inget hackande i marken längre. De har kommit till tredje våningen så nu får jag snart vrida persiennerna åt andra hållet, dvs vrida, så att de inte kan se ner på mig, nu vrider jag persiennerna så att det inte går att titta in nerifrån marken och upp till vårt badrum, (ja, vi har vårt badrum med hel glasvägg mot bygget, vilket gör att det blir full insyn om man missar att vrida åt rätt håll), man vill ju veta när man är iakttagen, ska man var iakttagen så känns det bättre om man visar sig från sin bästa sida, ( dvs. Med kläder på).

Jag har under veckan varit och fått pedikyr, (fötterna fixade) det var verkligen på tiden! Sverige i nästan sex veckor och ingen fotbehandling, det säger väl allt! eller hur? Naglarna, de vackert målade, ett minne blott, hälarna ska vi inte ens skriva om!
Nu kan man åter lägga sig vid poolkanten och njuta av en rolig bok utan att hela tiden koncentrera sig med att försöka hålla fötterna gömda under handduken.
På fredag är det hårets tur att få sig en omgång, för inte nog med att solen gassade i Singapore innan man åkte hem utan solen fortsatte att gassa när man väl var hemma, vilket ledde till att jag åter igen fick en blek matt gul-vitfärgad matta på huvudet.
Hasse har ju lång ledig helg nu och vi ska flyga upp till Kuala Lumpur i Malaysia på lördag och då vill man ju i bästa mån vara till sin fördel.

Jag har hunnit med att spela golf två gånger under veckan. I söndags spelade Hasse och jag med en man som heter Pierre från Schweiz, en man som är gift med en fransyska. Fransyskan var i Paris för tillfället så vi spelade i en treboll.
Hasse berättade att hon var med och spelade med honom när jag var i Sverige. Hon är enl. Hasse trevlig, liten och nätt, (med andra ord pippinätt, så som bara fransyskor kan vara). Han tyckte inte att hon tog det där med golfspel så allvarligt och var heller inte så tävlingsinriktad som man oftast är i golfens värld, för, tex. när hennes boll landade i en bunker (sandgrop) gick hon ner, slog till, missade hon tog hon upp bollen ur bunkern med handen och kastade upp den i stället, log lite glatt och fortsatte spelet som om det vore den enklaste saken i världen att få upp en boll ur en bunker.
Spelade även i tisdags med gänget Tanah Merah tee babes.

Igår var det dags för att inhandla lite nya växter till hemmet. Tog bussen upp till Tomson Road och Flower Garden.
I väntan på bussen blev jag tilltalad av en man (icke asiat) i yngre medelåldern. ( sådär i 35-40 års åldern) Han frågade på engelska var jag kom ifrån? Sverige blev svaret. Han frågade bl.a hur många språk jag kunde!! För att låta lite världsvan svarade jag tre, svenska, engelska och tyska. (hade ju läst tyska i skolan 1968) Då började mannen prata tyska???? Förstod vad han sa men kunde inte svara!!! Iaf. inte på tyska utan på engelska.
Fick erkänna att jag nog glömt en del av det tyska språket. Jag tänkte, kommer inte bussen snart?? Jo, vilken tur!
Han vinkade glatt åt mig när bussen kom när jag snabbt smet in genom dörrarna för att inte fortsätta göra bort mig totalt.
Väl framme strosade jag runt och tittade på alla vackra blommor. Inhandlade Basilika i kruka och frön för att odla gräslök. Kan ibland vara svårt att få tag i färsk, gräslök är ju en viktig ingrediens till b la. matjesillen. Visst är det härligt att kunna gå ut och klippa lite färska örter från egen odling. En ny blomma till gästrummet är också införskaffad, den förra tog våra gäster kål på. Men vad gör det när växterna här nere är så billiga. När jag var klar med allt och skulle korsa vägen för att ta bussen hem igen hörs en vissling och ett rop, jag reagerar inte, ny vissling och rop, jag vänder mig om och vad får jag se, jo, samma man glatt vinkande till mig. Det var bara att vinka tillbaka och åter med snabba steg bege mig så långt bort som möjligt, ända till busshållplatsen och hoppas att vi inte ses igen!

Idag har jag maiden här för veckostäd. Skönt, det är då jag har tid att sitta ner vid datorn och skriva några rader i min blogg
och jag behöver inte ens fundera på vilket spännande äventyr eller nya möten den här dagen har att bjuda på.

Vi hörs!