Torsdagen den 5 Augusti
Vi tog tydligen det fina vädret med hem till Sverige. Fick rapporterat av Doina att det har varit kallare och regnigare här än vanligt under tiden vi varit borta, att det vräkt ner och att det varit tre översvämningar med vattenfyllda affärer nere på Orchard Road.
Nu är vädret bättre och vi har strålande sol ungefär varannan dag. Lite regn är ju bara svalkande skönt när temperaturen ändå ligger på runt 27 grader.
Sverige svalnade, och det blev ju åter normalt, halvdant sommarväder efter det att vi lämnat landet.
Det är ju skönt att det fina vädret förföljer oss vart vi än åker, eller hur?
Hasse åkte på förkylning när han kom hem till Singapore. Det var i och för sig inte konstigt. Vilan han så väl behövde hemma i Sverige uteblev. Det var full fart mest hela tiden, fest, Uppsala, Örebro, Gotland, Borås och Vimmelby hann vi med. Roligt, men även ansträngande för en hårt arbetande man, eller hur?
En man som verkligen skulle bara behöva ligga på divanen och käka praliner, (dvs ligga i båten och dega, dricka en öl eller stå på en stenhäll och fiska).
Själv blev jag förkyld redan hemma i Sverige. Den sitter i fortfarande, men vad gör det när man ändå inte ska gå till något arbete utan arbetet består i att hitta på saker att göra.
Grannen (bygget) har börjat ta form. Inget hackande i marken längre. De har kommit till tredje våningen så nu får jag snart vrida persiennerna åt andra hållet, dvs vrida, så att de inte kan se ner på mig, nu vrider jag persiennerna så att det inte går att titta in nerifrån marken och upp till vårt badrum, (ja, vi har vårt badrum med hel glasvägg mot bygget, vilket gör att det blir full insyn om man missar att vrida åt rätt håll), man vill ju veta när man är iakttagen, ska man var iakttagen så känns det bättre om man visar sig från sin bästa sida, ( dvs. Med kläder på).
Jag har under veckan varit och fått pedikyr, (fötterna fixade) det var verkligen på tiden! Sverige i nästan sex veckor och ingen fotbehandling, det säger väl allt! eller hur? Naglarna, de vackert målade, ett minne blott, hälarna ska vi inte ens skriva om!
Nu kan man åter lägga sig vid poolkanten och njuta av en rolig bok utan att hela tiden koncentrera sig med att försöka hålla fötterna gömda under handduken.
På fredag är det hårets tur att få sig en omgång, för inte nog med att solen gassade i Singapore innan man åkte hem utan solen fortsatte att gassa när man väl var hemma, vilket ledde till att jag åter igen fick en blek matt gul-vitfärgad matta på huvudet.
Hasse har ju lång ledig helg nu och vi ska flyga upp till Kuala Lumpur i Malaysia på lördag och då vill man ju i bästa mån vara till sin fördel.
Jag har hunnit med att spela golf två gånger under veckan. I söndags spelade Hasse och jag med en man som heter Pierre från Schweiz, en man som är gift med en fransyska. Fransyskan var i Paris för tillfället så vi spelade i en treboll.
Hasse berättade att hon var med och spelade med honom när jag var i Sverige. Hon är enl. Hasse trevlig, liten och nätt, (med andra ord pippinätt, så som bara fransyskor kan vara). Han tyckte inte att hon tog det där med golfspel så allvarligt och var heller inte så tävlingsinriktad som man oftast är i golfens värld, för, tex. när hennes boll landade i en bunker (sandgrop) gick hon ner, slog till, missade hon tog hon upp bollen ur bunkern med handen och kastade upp den i stället, log lite glatt och fortsatte spelet som om det vore den enklaste saken i världen att få upp en boll ur en bunker.
Spelade även i tisdags med gänget Tanah Merah tee babes.
Igår var det dags för att inhandla lite nya växter till hemmet. Tog bussen upp till Tomson Road och Flower Garden.
I väntan på bussen blev jag tilltalad av en man (icke asiat) i yngre medelåldern. ( sådär i 35-40 års åldern) Han frågade på engelska var jag kom ifrån? Sverige blev svaret. Han frågade bl.a hur många språk jag kunde!! För att låta lite världsvan svarade jag tre, svenska, engelska och tyska. (hade ju läst tyska i skolan 1968) Då började mannen prata tyska???? Förstod vad han sa men kunde inte svara!!! Iaf. inte på tyska utan på engelska.
Fick erkänna att jag nog glömt en del av det tyska språket. Jag tänkte, kommer inte bussen snart?? Jo, vilken tur!
Han vinkade glatt åt mig när bussen kom när jag snabbt smet in genom dörrarna för att inte fortsätta göra bort mig totalt.
Väl framme strosade jag runt och tittade på alla vackra blommor. Inhandlade Basilika i kruka och frön för att odla gräslök. Kan ibland vara svårt att få tag i färsk, gräslök är ju en viktig ingrediens till b la. matjesillen. Visst är det härligt att kunna gå ut och klippa lite färska örter från egen odling. En ny blomma till gästrummet är också införskaffad, den förra tog våra gäster kål på. Men vad gör det när växterna här nere är så billiga. När jag var klar med allt och skulle korsa vägen för att ta bussen hem igen hörs en vissling och ett rop, jag reagerar inte, ny vissling och rop, jag vänder mig om och vad får jag se, jo, samma man glatt vinkande till mig. Det var bara att vinka tillbaka och åter med snabba steg bege mig så långt bort som möjligt, ända till busshållplatsen och hoppas att vi inte ses igen!
Idag har jag maiden här för veckostäd. Skönt, det är då jag har tid att sitta ner vid datorn och skriva några rader i min blogg
och jag behöver inte ens fundera på vilket spännande äventyr eller nya möten den här dagen har att bjuda på.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar