Hantverkare på plats.

Fredagen den 11 juni.
Nu är det fem dagar kvar innan hemresa för mig. Jag har massor att uträtta innan, men vad händer?
Jo, vi har fått sprickor på väggarna, kaklet och runt dörrposterna, troligen efter jordbävningen som var för några månader sedan. Jag påtalade det för vår agent Peter vid ett antal tillfällen när jag såg det, men inget hände.
Så ringer Peter i tisdag när jag var ute och spelade golf, han undrar om ägaren till lägenheten kan komma och titta på skadorna samma dag. Ok, sa jag.
Helt plötsligt blir det bråttom att fixa skadorna innan juni månad utgång för efter det skulle garantin inte gälla längre. Lägenheten är ny och då har man en viss tid för att upptäcka fel och få det reparerat kostnadsfritt.
Sagt och gjort, det skulle repareras den här veckan.
Så här satt jag hela dagen igår med hantverkare och deras chefer (ja, det måste vara chefer för en jobbade och två tittade på??)
Inte för att cheferna manade på den som jobbade inte, (de vet inte hur man arbetar effektivt) men de var iaf där för att SE ATT han jobbade, skulle jag tro?
Vi skulle ha middagsgäster på kvällen så jag hade inte tid med att se några som inte jobbar och en som är ineffektiv så nu kom Anka-fasonerna fram, JAG MÅSTE TILL AFFÄREN!! Inte kunde jag lämna männen ensamma i lägenheten heller.
Jag frågade hur lång tid det skulle ta innan de var klara. Han sa one hour, ok, tänkte jag, jag skulle hinna fixa allt om det bara tog en timme till.
Men se det var inte det han sa! Jag fick till sist klart för mig att ha sa, det måste torka en timme innan han kunde måla klart. Mannen var från Indien, den som vet hur indier pratar kan säkert förstå de språk-förbistringar som blir.
Sagt och gjort: Jag skickade ut männen ur lägenheten och sa att de får komma tillbaka om en timme. Jag måste handla!
Snällt gick de ut och väntade.
En timme senare var jag tillbaka och de kunde fortsätta "jobba". Jag började förbereda middagen. När jag viker servetterna ser jag att tre män står med stora beundrande bruna ögon och följer mitt arbete.
Jag frågar om de inte viker sina servetter hemma. Oh, NO. De tyckte att det såg så vackert ut. (får väl ta och ge dom en lektion i servett-vikning, tycker ni inte det? Kanske jag även då i samma veva ska ta upp det där med effektivitet?)
Efter två timmar var dom klara med renoveringen för den här dagen. Skönt! Men vad smutsigt!!! VEM STÄDAR??
Vi gör rent, blir svaret. (vi = en man) Bra, säger jag. När? Nu, säger the boss.
Hur som helst så kommer en kille med skurhink och skurar golven. (medan två tittar på) Jag visade också slipdammet på möblerna och sa att så här kan jag inte ha det...... Vi ska ha gäster, och vips så började alla tre att jobba med att torka bord, stolar och skåp. Verkar som jag har ett visst inflytande, eller är de kanske rädda för mig??
Kan kanske vara ett jobb för mig att vara boss på vårt Condo och sätta lite fart på dom!??
Jag hann iaf fixa middagen. Öppnade upp balkongdörrarna så det blev som ett extrarum, dukade ute på balkongen, tände massor av ljus inne och ute (värmeljus, för vanliga ljus blåser vinden ut direkt så det är ingen ide att använda) för myseffekt och för att få bort målarfärgslukten, och inväntade mannen i huset och våra gäster.
Kvällen blev trevlig så klart (i goda vänners lag), jag bjöd på svensk mat, (matjesill, ägg, kaviar, varmrökt lax. nubbe, öl och vin. Det blev uppskattat. Tack ULF och KARIN för snapsen och IKEA!
Dagen efter var det dags igen, de skulle komma tillbaka och fixa resten av renoveringen. Det skulle ta fyra timmar, men inte då. Den gubben som skulle byta kaklet säger till mig, DU KAN INTE GÅ IN I KÖKET nu när jag jobbar! Under hur lång tid då? Undrar jag. Under hela dagen, blir svaret!
Mona byter skepnad igen och blir Anna A, jag blir förbannad! Det skulle ta fyra timmar att fixa så jag accepterar inte att sitta hemma hela dagen utan att varken kunna komma in i köket el. uträtta allt jag måste göra innan hemresa. OCH så har vi bokat golfhelg i Malaysia med utresa i kväll med några vänner, så inte har jag tid att sitta hemma och inte göra någonting!!! Förmiddagen, OK, men inte hela dagen!
De får byta kaklet i augusti när vi är tillbaka.
Jag tar en dust med the boss som ringer vår agent och se, DE GÖR KLART I AUGUSTI!
Reparationerna i övrigt blev klart enligt avtalad tid.
OCH, de städade efter sig i dag också!
Nu drar jag ut på stan och fixar de saker som jag har på agendan!
När jag kommer hem ska jag ringa till pappa som fyller 86 år idag, Grattis Pappa!
OCH, ser man det från den ljusa sidan över att jag sätter männen på plats (kvinnor har ingen talan här nere) så kommer nog många kvinnor här i Singapore att respekters genom att man visar att man inte accepterar vad som helst!, eller hur?