Skolan

Lördag den 6/3
Vaknat tidigt som vanligt, något som också är vanligt är att Hasse snusar gott till jag väcker honom, dvs någon gång mellan 09-11.00 beroende på vad vi ska göra. Idag kan han få sovmorgon, har ju haft en tuff vecka i Bankok.
Själv har jag inte haft det så tufft, som ni ev. läst tidigare så har jag mest suttit och "väntat", väntat på att gubbarna skulle komma och fixa vattenberedaren, fixa tvättmaskinen, måla taket i badrummet, på att det skulle sluta regna så att vi kunde gå ut ock spela golf, väntat på att Hasse skulle komma hem (han behövde inte ta taxi hem, jag hämtade). Väntat på att skolan skulle ta slut för dagen, (ja det var tråkigt i fredags.)
Skolan ja, nu är det bara Kate (läraren) i klassen som talar engelska så att jag förstår, för Doina min "bästis" har flyttat över till en annan grupp där de är många elever från Europa med bättre uttal. I min klass är engelskan totalt oförståelig, ok, jag kan förstå Chatrine från Korea och Tami från Singapore men i övrigt verkar det som om alla talar eller rättare sagt mimar fram obegriplig, ihopsatt asienengelska.
Jag har lärt känna flera i Doinas klass när vi har varit och fikat efter skolan.
Marissa från Lousanne, Nathalie från Paris och en tjej som jag inte kan namnet på men som jag vet kommer från Venezuela.
Marissa gillar att prata, mest pratar hon om sig själv och allt hon köpt här nere, om hennes odrägliga 16 åriga dotter som inte lyder henne, el. inte gör sina läxor, sitter vid datorn, vid ett tillfälle kastat Marissas telefon i golvet så att den gick sönder, vad jag tror så kanske Marissa skulle bry sig lite mer om sin dotter och inte vara så självupptagen så skulle det nog ordna upp sig till det bästa!?
I fredags när skolan var slut träffades vi allihopa igen utanför, Nathalie berättade att hon legat däckad dagen innan, hon hade haft fullt av prickar i ansiktet och på halsen, idag var prickarna nästan borta och hon kände sig lite bättre, hon frågade vad hon skulle göra, hon var orolig, visste inte vad det var, jag pratade med henne om vad jag tyckte men vips var Marissa där och med hög röst bestämde att hon skulle till doktorn. Jag frågade Marissa ÄR DU SJUKSÖTERSKA? NEJ, blev svaret, jag sa! JAG ÄR! Resultat blev, en tyst Marissa, en lugnad Nathalie, doktorn kunde hon besöka om det uppstod igen.
Nathalie är en härligt tjej, ogift, inga barn, liten, kortklippt mörkt hår, med jeans och låga skor, kanske lite manhaftig, men väldigt snäll. En tjej som flyttat till Singapore på obestämd tid.
Hon berättade att hon besökt Singapore vid ett tillfälle tidigare, gillade vad hon såg, bestämde sig för att ta några sabbatsår, flytta till Singapore, läsa lite engelska och bara vara, ev resa lite, ta dagen som den kom, inte jobba, livet rusar fram och jag vill leva ett intressant liv ev. är det "min 40-års kris" MEN NU KÄNNER JAG ATT JAG LEVER!
Något som vi alla ska ta en funderare över, eller hur?
Tjejen från Venuzuela är lite självupptagen hon också, hon är runt 28 år, lyxhustru med 2 små barn. Bär snäva jeans, höga klackar,(hon skulle aldrig orka hänga på Doina och mig på våra stadsvandringar med dom skorna) plutar gärna med munnen, (utan botox)slänger med det mörka långa håret, drar ner tröjan så att båda axlarna blottas, skjuter ut brösten,(är fixade) tittar sig omkring för att se om hon blir uppmärksammad av männen runt oss. (kan se likheten med Viktoria Silverstedt fast en mörk sådan).
Ja vi är en hop av blandade identiteter i skolan, riktigt roligt att studera alla männinskor från olika kulturer.
Doina frågar mig, vill du gå med mina klasskamrater och fika? Jag svarar, nej, Doina säger, inte jag heller,(orkar inte med Marissas självupptagna prat mer än kortare stunder)
Så Doina och jag säger hej och drar vidare, vi tar oss runt i Singapore, lär känna alla små gränder och vi förkovrar oss i engelskan på samma gång på ett mer naturligt sätt än i skolan.